Filmisar

Vem minns inte den gamla goda tiden då man samlade på filmisar?

Det var då min brottsliga bana började och slutade i samma veva.

Kom inte riktigt ihåg vilken klass jag gick i men i dom lägre och där fanns en förslagen tjej

som visste ett knep, sa hon, hur att inhandla filmisar utan att det kostade något.

Vi var väl en fem stycken som införlivades i knepet och så stegade vi alla iväg

till en liten tobaksaffär i närheten av skolan.

Vi vill titta på filmisar, sa den förslagna. Mannen kom fram med en liten låda med filmisar, som låg packade i buntar, men det var inte så många i den säkert bara sju åtta stycken. Nu skulle vi alla ta en bunt och stoppa i fickan, var det sagt och så gjorde vi. Jag var sist. Nu sa den förslagna att vi inte skulle ha några och började stega mot dörren. När jag hade tagit mitt paket var det bara två eller tre kvar och det var ju så uppenbart vart dom tagit vägen.

Nu rusade mannen till dörren och låste den och skrek och hade sig. Jag tog snabbt upp min filmis och kastade tillbaka den och det gjorde de andra också medan han låste dörren. Sen stod vi där som små oskyldiga änglar och förstod ingenting för nu var alla filmisar tillbaka i lådan.

Så smarta vi var.

Efter den upplevelsen så slog det över helt för mig.

Aldrig mer att jag ens funderade på att försöka ta något, vilka förslag jag än fick.

Brottets bana var över för min del.

Jag blev helt enkelt skräckslagen när mannen låste dörren och inga andra fanns i affären.

Men det var en snäll man för han öppnade dörren igen, men

vi var intevälkomna tillbaka sa han.

Egentligen skulle jag tacka den mannen för att han fick mig in på rätt bana i livet. Men tyvärr så är det nog lite sent påtänkt nu.

Tänkt vilka minnen som dyker upp i ens hjärnvindlingar

bara för att jag började tänka på filmisar.

Undrar vad mer som finns dolt som man förträngt under alla år?

Ja det var allt som dolde sig

 i mitt lilla universum

för tillfället.