Are You Lonesome tonight

 

Man blir faktiskt lite full i kratt att lyssna på denna inspelning

 

 

Annars känns det ganska ensamt här

i mitt eget lilla universum





Hjälp Jag är med barn!

Ja det är ett nöje att vara med barn:) Men dom växer så fort

att man inte riktigt hänger med

Det var inte längesen han satt med nappen i mun tycker jag

men när jag tänker efter var det fem år sedan

Min favoritbild

Han har den rätta blicken för att charma:)

Jag minns när vi varit på Furuvik en dag då jag fick bära honom

ut ur bilen sen var han helt däckad;)

Idag är han stor och vill titta på fotboll och Mumintrollen

Nu ska vi titta på Italien och Spanien.

Jag vet ingenting men han har lovat att guida mig:)

Så nu har jag sällskap i 14 dagar

i mitt lilla universum:)

Divine Connections

Divine Connections - Isteni Kapcsolatok ( music: Medwyn Goodall ) 

Det var lite Divine Connections

från

mitt lilla universum

Eva Cassidy

Genom ett tips från min Blogvän på Lantisbulletinen

kom jag i kontakt med denna fantastiska sångerska

Lyssna och njut!

Eva Cassidy - Somewhere Over The Rainbow

Eva Marie Cassidy, född 2 februari 1963 i Washington, D.C., död 2 november 1996 i Bowie, Maryland, var en amerikansk sångerska.
Cassidy sjöng jazz, blues, folkmusik, gospel och pop, och trots sin begåvning var hon under sin livstid främst känd i hemstaden Washington. Utanför blev hon först känd i Storbritannien där en radiokanal började att spela hennes musik. 2001 nådde hennes album de brittiska topplistorna och sålde i miljonupplagor. Hon var extremt blyg och hade svårt att uppträda inför mycket folk, vilket troligen bidrog till att hennes framgång blev främst postum. Eva Cassidy blev bara 33 år gammal. Hon avled i hudcancer (malignt melanom).

 Eva Cassidy - Time After Time

Det var allt från mitt lilla universum

för den här gången

Gamla Godingar

Riktigt gamla godingar:)

Let's Do It (Let's Fall In Love) by Ella Fitzgerald

Ella Fitzgerald - I'll never fall in love again

Ja detta är vad som pågår

i mitt lilla universum

Have a Nice Day

Efter att ha jobbat i 2 dagar så står det nu helt still i min hjärna, ja fast

det gjorde det ju även innan så det var ju ingen nyhet direkt.

Kan inte komma på något att skriva men

jag önskar Er Alla fler fina soliga dagar:)

Det var allt jag hade att komma med

från mitt lilla universum

Vackra dagar

Nu när jag fixat kuddar till solstolarna och blommor på väggen

så saknades det bara en sak till

En Grill!

Min syster från Åland och hennes sambo kom över i torsdags

och stannade i två dagar. Vi var ju bara tvugna

att grilla i fredagskväll. Kotletter som

smakade jättebra. Det gör ju det den första grillningen

På dagen var vi och hälsade på vår lillasyster i stockholm

som nyss flyttat till en tvåa i Skogås.

Tre systrar pladdrade så att mannen gick ut och satte sig i bilen och läste,

för att skona sina öron. Skavsår i öronen är inget att leka med:) 

Sen jobbade jag både lördag och söndag. Älskar att jobba just nu

Då känner man att man lever.

Rabatten frodas och mina Löjtnanshjärtan har blivit

över en meter höga redan. Jättesöta hjärtan

Mina tulpaner har visat sig vara flerbladiga

vad dom nu kan heta då?

Väldigt vackra är dom i alla fall

Nu väntar jag bara på att liljekonvaljerna ska börja blomma

Älskar dom och kommer att fylla hela min lägenhet med dom

Då kommer jag att gå i barndom, men en lycklig sån,

det påminner mig konvaljerna om

Ja det var väl allt som hänt

i mitt lilla universum

Lappsjuka och Nostalgi

                                                                   Lappsjuka

En person som fått lappsjuka känner ett starkt panikartat begär av socialt umgänge vilket gör att personen i fråga känner sig instängd. Tillståndet botas enkelt genom att träffa folk.

Hallå!!! Ja jag tror jag lider av den sjukan. Har efter ett års ensamboende och ännu inte anpassat mig till det. Tänk om jag inte är gjord för det?

Som sagt enkelt att bota om "medicin" finns i närheten. Kanske på flaska? Jamen det finns ju det! Men det fungerar inte längre på mig. Tar jag ett halvt glas vin somnar jag enbart. Men hur kul är det att dricka vin ensam? Sen finns det faktiskt inte piller som botar ensamhet eller uppfinner sällskap. Om det inte skulle vara så att man började prata med sig själv då:)

.

Kommer jag nu att bli en grinig, gammal, såkallad, kärring tro?
.

När jag var liten bodde jag på Maria torget på söder och där gick det omkring en gammal dam i lång svart kjol och hötte åt alla barnen med sin käpp. Men kanske hon blev retad? Sånt tänkte man inte på då, utan bara att hon var elak och så var man rädd för henne. Stackars dam hon kanske var ensam.

Nu vill jag flytta in till stan som jag bor två mil ifrån. Men det är inte så lätt att få en lägenhet. Står givetvis i bostadskö. Då kan man kanske se någon promenera förbi ens fönster åtminstone. Ja om man bor på nedre botten då som jag drömmer om. Här susar bara bilarna förbi. Men det jag fasar mest för, är att flytta en gång till. Hellst skulle jag vilja sälja allt jag äger och har för att börja om på nytt och ha en mer minimalistisk stil i mitt hem i ställe för plottrigt, så kallat hemtrevligt. Så mycket minnes saker och pynt. Hu, vad man har samlat på sig med åren. Ändå har jag slängt en hel del varje gång jag flyttat.

Men ett hem, vad är det? Har bott på så många ställen i mitt liv att jag inte vet vilket jag ska kalla hem? Fast det är väl där man bor för tillfället antar jag. Det ursprungliga hemmet är väl det man levde i de första åren av sitt liv. I Sverige har jag då haft fyra hem under min ungdom och på Åland sådär en fem sex. Ja ställen där mina föräldrar lämnat mig i förvar medan dom försökte göra kariär i Sverige. Det var farmor, mormor, mostrar och bekanta.

Sen har jag ju haft egna hem en sådär fem stycken. Hur många hem har jag haft allt som allt tro? Jo på 15 olika ställen har jag bott som jag kallat hem, 16 med det senaste. Ibland undrar jag hur det skulle kännas att ha bott på samma ställe i hela sitt liv? Är eller blir man en tryggare människa då? Egentligen så är jag riktigt kluven. Har alltid stått med ett ben i varje land.



Försöker minnas när jag kände någon riktig trygghet sist. Den trygghet jag minns är när jag bodde hos en av mina mostrar på Åland och vi hade stortvätt nere vid sjön där det stod en stor järngryta och kokade och så bankade man tvätten på bryggan. Undrar hur dom händerna mådde i det kalla vattnet? Under tiden lekte vi barn där lyckligt ovetande om det mesta och badade i såplöddret. Sen var det kaffet som man malde i en kvarn som hängde på väggen, efter att man rostat bönorna i ugnen. Det doftade trygghet och för att inte tala om Pannkakor med sirap! Detta är ren och skär nostalgi.

Men av någon anledning är det just detta som finns klarast i mitt minne just nu. Önskar jag mig tillbaka till barndomen tro? Är det så när man blir äldre? Hur gammal är jag egentligen? Herre min skapare jag är ju bara 65! Har bara en liten svacka just nu får vi hoppas.


Tyvärr fungerar min dator ännu och jag har helt tappat lusten för städning. Jag som en gång var pedant när det gällde det. Hur mycket värre kan det bli tro? Känner mig riktigt gnällig nu. Men någonstans måste det väl få komma ut.

Fler bilder som stannat i mitt minne är när min moster kokade hallonsylt på vildhallon hon plockat i bergsskrevor bakom huset. Den doften glömmer jag aldrig. Eller när jag var hos farmor och det blev kattungar. Vilken lycka att få snusa på och hålla dessa små liv. Hos mormor plockade man stickelbär och så fick man kamferdroppar på en sockerbit. Det hjälpte alltid när man var sjuk.


Nej nu har jag förirrat mig långt tillbaka i minnenas virrvarr och känner en stor saknad efter något som jag aldrig mer kommer att få uppleva. Den gamla goda tiden. Trodde aldrig jag skulle säga det Ler...

Vad är normalt egentligen? Är det att försöka vara som man tror att alla andra tror att man ska vara tro? När är man bara sig själv egentligen? Men egentligen är man ju inte bara på ett sätt utan på flera. Det gäller väl då att kombinera alla sina jag, till en helhet. Hur lätt är det då? Känner mig ofta splittrad och spretig och kan inte bestämma mig för vad jag egentligen vill och inte vill. Beslutsångest så det bara stänker om det. Ja jag tänker på tårarna som kommer till slut. Tänk om livet bara vore glaskart. Så enkelt allt då skulle vara. Det gäller att hålla drömar vid liv. Mina har försvunnit för tillfället.

Solomon Burke - Only a Dream

Ja det var den lilla nostalgitrippen

från mitt eget lilla universum

Vart är vi på väg...



Inga andra tycks vaka över oss

Kissblöjorna vägs.... Vart är vi på väg? Vad mer kan göras för att kränka våra äldre? Trodde allt var gjort och att någon reagerat ?

Jag känner stor ångest inför att kanske själv hamna där en dag. En dag när jag inte har något val. En dag när jag en dag har ett vaket ögonblick och inser var jag är och vad som händer. Hur mår jag då?

Jag känner skam över mänsklighetet. Hur kan de styrande bara låta allt fortgå? Hur många gånger har man inte utrett missförhållanden inom äldrevården?

Ja det var bara en liten undran

från mitt lilla universum



Till Dig Mor Om Du var här

Tänker på Dig varje dag och vad jag skulle ha sagt till Dig

om Du var här idag.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga?

Egentligen behöver jag inte säga något alls, tanken är nog.

Du visste och vet vad Du betydde för mig.

Vi var så lika på många sätt. 

Men när jag var ung, var det inget jag ville kännas vid.

Idag förstår jag bättre allting och varför Du var som Du var.

Vad Du gick igenom och vad Du kände och tänkte.

Du förstod att jag förstod, på slutet.

Då blev vi Ett. Din hand i min.

Du hade väntat på mig och när jag tog Din hand,

då fick Du Dina Vingar.

Dom var så vackra, Du var så vacker.

Inte en rynka trots Dina 83 år.

Jag sa det till Dig, att jag tyckte Du var vacker,

men det ville Du inte lyssna till. Du hade annat att tänka på.

Ett enda andetag och Du blev genomskinlig. 

Satt länge och väntade på nästa...

Det var svårt att släppa taget.

livets slut

jag ser på dig och du på mig vi känner båda , båda att tiden är ute
att nu kan inget göra
vi håller varandras händer hårt
lutar oss framåt
och faller långsamt ner
vi landar och där tog livet slut
med varandras händer tätt ihop

 dikten är kopierad från "diktkälla: http://www.diktkonst.se/".

Diktens namn: livets slut

Författare: Tove Bergström

Publicerad hos http://www.diktkonst.se: August 26, 2007

Otis - Mamma håll min hand

Nu börjar solen leta sig fram, även till
mitt lilla universum

Old Sweet Memories Just one of those days

Regntunga skyar täcker mitt universum

Söndags promenad med med min Nya Roller

Ni är hjärtligt välkomna att skriva en kommentar om ni känner för det!

Men just nu kan man bara kommentera

genom att klicka på klockslagetför inlägget.

Felet är under utredning

Inte för att jag tror det är jul, men en sån liten hade jag gärna velat ha i stället.

Ja då var det dags för ett avslöjande.

Men jag har hottat upp den här dagen för att minnas.

Datanimerad Dag!

Ja jag kan inte längre gå några långa sträckor alls längre

utan min nya Roller. Men såhär ser den

riktigt häftig ut, tycker jag.

Var på en söndagspromenad och upptäckte att det finns mycket

att titta på här i Tierp. Antagligen ser jag allt

annorlunda nu, genom linsen.

Grönskan har ännu inte satt igång, men den är på god väg.

Tycker inte att det hänt så mycket med knopparna,

som jag fotograferade för en vecka sen.

Hittade en massa roliga saker som jag tog bilder på

men andra kanske inte tycker det är det

 

Den här ovan tycker jag liknar ett djur av något slag?

Ja det här syns ju att det är en sten.

Och den här liknar en liten bassäng? Men det är
en trädsvamp fast det kanske också syns.

Ja det här var bara vackra former, tyckte jag.
Att det är ett träd ser man jutydligt, eller hur?

Och det här en liten animerad blomma då.

en annan animerad "blomma".

Ja det var allt för idag. Roligast var det att animera allt.

Sånt älskar jag att hålla på med:)