Vill ni ha hjälp med städningen?
Ja vem vill inte det?
Nu först förstår varför människor alltid har så städat och fint när man hälsar på sådär hux flux! Ring mig, så kommer jag på "8 röda ...". Ja som gäst då;) Inte för att städa för det kommer att sköta sig själv.
I går kväll fick man man veta att en gammal vän skulle komma och hälsa på oss, därför att han hade ett ärende till den här lilla avkroken. Det var sent och jag hade redan gått till sängs. Men i morse så påminde han mig om besöket.Vilken fart det blev på oss båda! Några gäster har vi inte haft på åratal, känns det som. Vi har två hundar och de som har hund vet vad det innebär, i det här vädret. En är alltså långhårig! Så en dammsugning håller bara några timmar sen finns det hundhår runt kanterna igen.
Det sista året så har vi haft så mycket annat att tänka på, än att städa, så vi hade börjat vänja oss vid, lite sådär smått, att såhär ser det tydligen ut hemma hos oss. Men i morse så öppnade jag ögonen och kunde inte tro vad jag såg. Här behövdes stor röjas! Sagt och gjort. Min man tog tag i den bångstyriga dammsugaren och brottades med att få slangen dit han ville. Ja det var bara till att gå undan, för annars hade man kunnat råka illa ut. Han gick på alldeles förfärligt och anföll alla dammtussar och hundhår med en energi som jag sällan sett.
Jag gjorde vad jag kunde, bland annatså så röjde jag på köksbordet, där vi båda har våra datorer står. Så några gäster får liksom inte plats där längre. Sen blev det givetvis duschning för oss båda och nya frächa kläder och så vidare. Min man stressade ut ett par ärenden också men till slut var vi klara, med det vi tyckte räckte för stunden och satt där vid köksbordet. Rena och hela och förväntansfulla för den gäst som skulle komma och som hade uppmanat en sån stor energi från oss.
Vi tittade på varandra, ja inspekterade om vi tyckte att vi dög? Jodå det fick väl duga. Jag var mest orolig eftersom jag inte längre kommer i ett par av alla de många jeans jag har;( Två månaders sjukskriving, tog tag i alla kalorier jag stoppade i mig under den tiden och lagrade dom på ställen där de inte fanns någon anledning att lagra. Något som jag har svårt att acceptera. Som tur var hade jag sparat alla mina långkjolar som jag alltid älskat att gå och sjava i, men opraktiska att jobba i. Man känner sig aldrig tjock i en sån för de är vida och faller så vacker runt alla runda former.
Ja vi hade väl suttit ett tag och började titta på klockan. Personen i fråga skulle ha varit här nu, men var kanske lite försenad, för det var ju en åtta mil att åka. Men när det gått över en timme så insåg vi att vi kanske ändå inte skulle få något besök. Men rätt nöjda ändå med det vi hade åstakommit.
Ja summan av karemumman är, att man behöver få besök då och då för att vakna upp ur dimmorna och se på sitt liv och sitt hem, med ögon, som man tror att andra kommer att se på det. Är det så för andra också, eller gäller det bara för oss?
Undrar om Änglar städar?
