Häxprocess

1987

HÄXPROCESS

Ibland jag glåmig och hängig

hemma går

utan att ens dragit en kam

genom mitt hår.

Jag går där och tjurar

i mina egna tankar

och sparkar på dammtussar

när jag går där och vankar.

Från rum till rum jag vaggar

med tankar från förr.

utan att stänga

en endaste dörr.

Har du stång där bak?

jag då brukar få höra.

HA! Ja, han skulle bara veta

vad jag till påsk brukar göra.

Jag fortsätter min vandring

och allt tycks mej störa

och intet jävla dugg

av hemmets sysslor jag vill göra.

Ja, då har häxan i mig tagit över.

Det enda som kan hjälpa

kan ibland vara lite klöver.

Och då ut på stan en dag

jag löper

och nåt svart, häftigt klädesplagg

jag då mig köper.

I krigsmålning jag då mig klär.

Då är det allvar

för jag är sur och tvär.

Detta händer

en gång per månad.

Det har det länge gjort

så jag blir ej förvånad.

En del vill kalla det

PMS

Men jag vet att det är en

häxprocess

Mitt Jag

1988

MITT JAG

MITT

EGOTRIPPADE

JAG

SJÄLVFIXERAD

EGOISTISK

OANSVARIG

OPÅLITLIG

DUMDRISTIG

IDIOTISKT

OMÖJLIG

FANTASILÖST

INSNÖAD

HORRIBELT

UPPFORDRANDE

SKAMLÖST

KRÄVANDE

DEN

SJÄLVKLARA

RÄTTIGHETEN

ATT VÄLJA!

Sfinxen

När jag är svag

1988

NÄR JAG ÄR SVAG

Ibland är det svårt att på jorden vara

För det är så svårt att på alla

Orden svara

Det är som att försöka se i dimma

Då är det lättare att

Bara rimma

Jag döljer mig gärna bakom orden

Som om dom kom från

nån annan på jorden

Orden dom är mitt andra jag

Dom tar jag till när jag

Känner mig svag

När allting känns fel och inget

känns rätt

Då får jag plötsligt ett

Annat sätt

Då blir jag plötsligt stark

I orden

Då är jag ej längre

En i horden

Med pennan i handen jag blir

Så stor

Då är det den andra som i

Mej gror

Med pennan jag slåss för

Brinnande livet

Allting med den det blir då

Så givet

Allt känns då rätt

På alla de sätt

Sfinxen

Södagsbarn

1987

SÖNDAGSBARN

Söndags barn är lyckliga barn

min mor mig sa

ty jag föddes på en sådan dag.

Söndagen den 10 november 1946 kl 03.00 på Åland för 40 år sedan började jag att envist arbeta mig ut till livet.

Exakt på dagen och klockslaget 40 år senare, fast nu var det en måndag, genomgick jag samma värkande ångestfyllda väg och kl 03.00 föddes jag igen.

Men jag kunde fortfarande känna smärtan i tio timmar till

innan jag denna gång räddades till livet av en ung läkare på Tenerife i Puerto De La Crus på Hotel Marte våning 8 ensam och utlämnad åt hela den stora världen som den såg ut idag.

ELÄNDE, ELÄNDE, ELÄNDE vart jag mig i världen vände. Men denna gång som jag föddes lovade jag mig dyrt och heligt, att denna gång skulle jag leva ett bättre och sundare liv.

Inte slösa bort en sekund, minut, timme, dag, vecka, månad, år

på något oväsentligt, utan vara tacksam, glad och nöjd vad än livet hade i beredskap åt mig.  Men,,,

Sfinxen

Do You belive in Miracles?

 

"Jag tänker altså lever jag"

Ja nu kanske jag ger mig ut på djupt vatten, därför att det finns säkert många åsikter i ämnet. Också hur många berättelser  som helst, här på nätet. Men jag tänkte bara simma lite på de grundare vattnen.

Tror ni på Mirakel?

Ja det största miraklet är väl Vi  själva och vår hjärna, enligt mig. Jag är så intresserad av sånt här att jag bara inte kan låta bli att ta upp lite.

The Miracle of LIfe del 2

När jag var ung så trodde jag att mirakel bara hände vissa människor och då så kallade religiösa och att det handlade om att få uppleva något extra ordinärt. Ja jag vet inte vad jag trodde egentligen? Men idag har jag en helt annan syn på mirkel.

Vi lever i en Mirakel värld. Bara det här, att jag sitter och skriver just nu. Och att människor från hela världen kan ta del av det, om dom vill och mot förmodan skulle hitta lilla mig. Men tanken är svindlande.Vem av oss "normala" kan förklara detta mirakel? När radion kom så tyckte vi att det var ett mirakel. Hur kunde man höra saker som transporterades genom luften? Men som med allt annat så vande man sig med det och samma med teven. Helt naturligt idag. Ja Glödlampan var också ett mirakel, då det begav sig. Nu är "nätet"  en av de stora miraklen, för mig.

Idag växer barn upp med allt det här, med både radio, teve och data. Och att det skulle vara ett Mirakel, det tror jag inte att någon överhuvudtagen ägnar en tanke åt Det bara är så. Det finns och de reflekterar inte över att det inte alltid har funnits. Inte i början i varjefall. Innan de läst lite historia.

Ju äldre man blir, ja i varjefall jag, så börjar jag mer och mer fundera över världen, jorden och alla mirakel jag läst om. En sak som också är svindlande är att när jag börjar tänka på universum och dess svarta hål, ja då svindlar det till riktigt ordentligt i min lilla hjärna och jag känner att jag måste sluta att tänka på det, för att annars kulle jag bli "knäpp".

Börjar förstå vad ordet ödmjukhet står för. Tycker ibland att jag känner mig ödmjuk, men kanske inte tillräcklig.  Det är svårt att vara ödmjuk för jämnan, men något jag tycker att jag borde vara. Ödmjuk inför livet, naturer och alla djur och växter som vi bara tar som något naturligt. Det att kunna plocka mat "ifrån marken". Var ett tag faschinerad av sience Ficttion.  Fast idag tycker jag att vi är där. Nu kan vi manipulera med det mesta. Få större grödor, med  och få djuren att se ut och

Vi kan idag också få se det mirakel som händer i ett djur från när de blir befruktat och vi kan följa  förloppet från början till födsel. Såg ett program om hajar och hur de får sina små att överleva i magen utan att ha en moderkaka som försörjer dem. Lite ruskigt, men de får så många små att de som är är starkast överlever genom att äta upp sina syskon. Så har det altså  alltid varit utan att vi vetat om det.

Allt som vi människor varit en gång i tiden, som kanibaler till exempel, speglar sig i djurens värld eller så är det vi som speglar djuren? Kom inte djuren före oss människor? Som jag har uppfattad det så levde de långt före vår tid och vi vet kanske inte riktigt hur länge ens? Visst måste det vara så då att vi är en mutation av något djur? Vad sägs om apor och eller chimpanser? Det är väl nu först som vi börjat förstå att vilda djur också har tankar och framför allt känslor.

Elefanter sörjer presis som vi människor. Och barn till apor och chimpanser dör av sorg när de blir tagna från sina föräldra eller när deras föräldrar  blir dödade. De behöver massor av kärlek, närhet och värme presis som våra spädbarn, för att överleva. Som tur är finns det människor som engagerar sig helt och fullt i att ta hand om övergivna djur. Beundransvärt. Har tittat mycket på Nature de sista åren och tycker det är ett otroligt bra och upplysande program.

De hängivna filmar också allt som händer i våra vatten och man får se dessa fantastiska djur som man aldrig annars skulle få se och det är som taget ur en science fiction film. Så vackra och med former och utseende som man inte ens hade kunnat föreställa sig. Sjöhästen är det vackraste jag vet och att det är mannen som bär och föder dess barn. Och så finns det dom som engagerar sig att filma de allra minsta djure på vår planet som vi inte kan se med blotta ögat hur det ser ut. Ja det är också så fantastiska att man häpnar. Så vackra och ibland groteska men mest vackra i olika färger och de mest fantastika former. Bara en sån sak att en fjäril lever i vattnet i två år innan den krälar upp på land och förpuppar sig och hänger där jätte länge innan den blir den vacka fjärlil som sen inte lever så länge. Visst är det fantastiskt? Alla dessa djur har också en strategi och en tanke med sitt liv. Naturens mirakler.

N'ä nu får jag nog sluta. Som vanligt kan jag hålla på hur länge som helst. Men det får räcka för den här gången. Tog väl inte riktigt upp det jag hade tänkt mig men det kommer säkert mer infall från min hjärna.

Har en gång själv upplevt ett  mänskligt Mirakel men det är en annan historia.

Här nedan en som upplevt ett Mirakel

Belive in The Lord