Jag minns

Jag minns

Jag minns bröstsockrets kantighet

i min munnhåla

Jag minns smaken från en
fem öres Dixi och
Rival kola

Jag minns en matiné

för sjuttifem öre

Där åt jag mitt bröstsocker
uppträtt
på ett snöre

Det var då
halv öres piaster
och violtabletter  
kunde köpas
på raster

Det var då

världen var ett under

och man föll i trance

över något litet,

långa stunder

Helena 2003

Häxprocess

1987

HÄXPROCESS

Ibland jag glåmig och hängig

hemma går

utan att ens dragit en kam

genom mitt hår.

Jag går där och tjurar

i mina egna tankar

och sparkar på dammtussar

när jag går där och vankar.

Från rum till rum jag vaggar

med tankar från förr.

utan att stänga

en endaste dörr.

Har du stång där bak?

jag då brukar få höra.

HA! Ja, han skulle bara veta

vad jag till påsk brukar göra.

Jag fortsätter min vandring

och allt tycks mej störa

och intet jävla dugg

av hemmets sysslor jag vill göra.

Ja, då har häxan i mig tagit över.

Det enda som kan hjälpa

kan ibland vara lite klöver.

Och då ut på stan en dag

jag löper

och nåt svart, häftigt klädesplagg

jag då mig köper.

I krigsmålning jag då mig klär.

Då är det allvar

för jag är sur och tvär.

Detta händer

en gång per månad.

Det har det länge gjort

så jag blir ej förvånad.

En del vill kalla det

PMS

Men jag vet att det är en

häxprocess

Mitt Jag

1988

MITT JAG

MITT

EGOTRIPPADE

JAG

SJÄLVFIXERAD

EGOISTISK

OANSVARIG

OPÅLITLIG

DUMDRISTIG

IDIOTISKT

OMÖJLIG

FANTASILÖST

INSNÖAD

HORRIBELT

UPPFORDRANDE

SKAMLÖST

KRÄVANDE

DEN

SJÄLVKLARA

RÄTTIGHETEN

ATT VÄLJA!

Sfinxen

När jag är svag

1988

NÄR JAG ÄR SVAG

Ibland är det svårt att på jorden vara

För det är så svårt att på alla

Orden svara

Det är som att försöka se i dimma

Då är det lättare att

Bara rimma

Jag döljer mig gärna bakom orden

Som om dom kom från

nån annan på jorden

Orden dom är mitt andra jag

Dom tar jag till när jag

Känner mig svag

När allting känns fel och inget

känns rätt

Då får jag plötsligt ett

Annat sätt

Då blir jag plötsligt stark

I orden

Då är jag ej längre

En i horden

Med pennan i handen jag blir

Så stor

Då är det den andra som i

Mej gror

Med pennan jag slåss för

Brinnande livet

Allting med den det blir då

Så givet

Allt känns då rätt

På alla de sätt

Sfinxen

Södagsbarn

1987

SÖNDAGSBARN

Söndags barn är lyckliga barn

min mor mig sa

ty jag föddes på en sådan dag.

Söndagen den 10 november 1946 kl 03.00 på Åland för 40 år sedan började jag att envist arbeta mig ut till livet.

Exakt på dagen och klockslaget 40 år senare, fast nu var det en måndag, genomgick jag samma värkande ångestfyllda väg och kl 03.00 föddes jag igen.

Men jag kunde fortfarande känna smärtan i tio timmar till

innan jag denna gång räddades till livet av en ung läkare på Tenerife i Puerto De La Crus på Hotel Marte våning 8 ensam och utlämnad åt hela den stora världen som den såg ut idag.

ELÄNDE, ELÄNDE, ELÄNDE vart jag mig i världen vände. Men denna gång som jag föddes lovade jag mig dyrt och heligt, att denna gång skulle jag leva ett bättre och sundare liv.

Inte slösa bort en sekund, minut, timme, dag, vecka, månad, år

på något oväsentligt, utan vara tacksam, glad och nöjd vad än livet hade i beredskap åt mig.  Men,,,

Sfinxen