Ja det handlar om vad som kan hända om man bryter fotleden
vilket jag gjorde 2009
och måste hoppa på ett ben
Jo det benet svullnade upp till dubbel storlek
och ingen visste varför
och hur det är att tillbringa 12 timmar på ett akutintag
Idag är jag livrädd för att bryta något igen
vet nu konsekvensen
Ja igår så tillbringade jag dagen på Akuten på Akademiska, från kl 10 till 22! Jag hade en remiss som låg där och fick förtur till en början. Men efter lunch, kom det in en massa akutfall och de går givetvis före. På eftermiddagen var det så fullt att personalen började ringa in extra läkare, för de som skulle ha varit där på medicin, var nu alla på operation. Jag låg hela dagen precis bredvid receptionen och det blev aldrig långsamt.
Fast däremellan blev jag väl omhändertagen och vänligt bemött. Ja på kvällskvisten började jag känna mig som en "nåldyna". Då hade de satt en nål i den "friska" foten och jag hade ju redan en spik i den anda och hade blivit stucken flera gånger i armarna. De skulle nu göra en kontrast röntgen på höger ben, som hade svullnat upp och jag hade haft så mycket besvär av. Det gick ganska smärtfritt. Blev ner rullad till Akuten igen och trodde allt var klart. Men efter bara en stund så blev jag återigen hämtad och skulle nu göra ett ultraljud på benet.
Efter några timmar till så fick jag träffa läkaren igen. Då försökte hon förklara för mig vad det var för fel på mitt ben. En glädjande nyhet var att de inte kunde se några proppar eller spår efter det. Att de gjorde ultraljud berodde på att de trodde jag hade haft någon vätskefylld "sak" som hade gått sönder och som man kunde få samma symptom som som jag hade. Men de kunde inte heller hitta några såna spår. Ja då frågade jag vad slutsatsen blev?
Ja det var alltså inget medicinskt, sa hon och det var till medicin akuten jag hade remissen. Frågade då hur jag kunde ha upplevt att de blodförtunnande sprutorna hade hjälp mig? Ja åtminstone första dagen. Men det visste hon inte, sa hon. Men jag tror att jag vet. Jag var väl så desperat vid det tillfället av alla akutbesök och att ingen hittade något, så jag trodde på det som doktorn också misstänkte.
Placeboeffekten eller? Här
Ett intressant inlägg i ämnet placebo.
Ja på den vägen är det och det sista hon frågade var om jag hade röntgat knäet någon gång? Givetvis hade jag inte det. Ja mitt knä är fortfarande svullet och gör väldigt ont när jag belastar och även annars. Så nu blir det till att kontakta min husläkare, för vidare utredning. Så summan av kardemumman är, att som jag trodde från början, att det är min kropp som håller på att rämna. Det som gäller nu är, stödstrumpa på och även knästrumpa. Ja varför inte klä in hela kroppen i en stödstrumpa, tänkte jag.
Men nu ska vi vara positiva och jag är så tacksam för allt jobb de lagt ner på mig. Ja snart blir det här novellen till en hel roman. Men nu vill jag tänka på annat ett tag och får försöka att ta det lite lugnt, fast jag ligger liksom inte åt de hållet.
Angående mitt projekt med Gi-metoden som jag skulle påbörja den första april. Ja det visade sig att det var nog ett aprilskämt i alla fall, fast jag sa att det inte var det. Men det blev det.Försöker i alla fall hålla igen
och tänka på vad jag sätter i mig.
Ja det var allt från mitt lilla universum
för stunden
