Dagens Mirakel!

Ni är hjärtligt välkomna att skriva en kommentar om ni känner för det! Men just nu kan man bara kommentera genom att klicka på klockslaget för inlägget. Felet är under utredning

Ja är det inte idag som mirakel sker? Eller åtminstonde skedde.

Det hela började i torsdags kväll. Hade suttit några timmar framför datorn o skulle jsut gå till sängs, när det "friska" benet bara började tokvärka!  Ånej! inte igen, tänkte jag och gick till sängs. Men det gnolade hela natten och jag undrade var allt skulle sluta. Höll hela jag på att rasa ihop,  som ett korthus. Hade jag kommit till den punkten i mitt liv nu? Men så tänkte på allt roligt som hänt mig den sista tiden och alla mina nya blogg vänner. Det ville jag inte ge upp!

De fortsatte gnola på fredag morgon  På eftermiddagen fick jag en ingivelse att återigen, för tredje gången, ringa akuten och berätta om mina värkande ben. Jag sa då att, skulle det möjligtvis kunna vara en blodpropp? Vet inte var jag fick det ifrån, men de sa då att de ville kolla upp det och att jag skulle komma dit efter jobbet eftersom jag skulle börja en timme senare.

Sagt och gjort. Var hemma vid tio på kvällen och åkte direkt till akuten. Känner mig alltid lite dum att behöva åka dit stup i kvarten, när det säker finns människor som säkert är ännu mer akut sjuka jag. Döm om förvåning när det var folktomt! Jag fick komma in direkt och en jätte trevlig läkare med utländsk brytning, frågade och klämde och tog prover. Ja han kunde inte säga med säkerhet att så var fallet, men han gav mig en blodförtunnande spruta.

Först ville han att jag skulle åka till Akuten på Akademiska dagen därpå, ja som idag då. Men jag ville inte förstöra hela påsken för min brukare, för vi skulle till henne "Bästemor" på familje påsk middag. Jag frågade om det var livshotande, men inte direkt, men  att jag snarast skulle kolla upp det. Så han skrev en remiss, som skulle ligga på akademiska och vänta på mig och jag lovade att åka dit på måndag. Sen skrev han ut recept på fler sprutor, som jag skulle ta varje kväll tills vidare. Trots att det var tomt på folk där när jag kom, så hann det komma in akutfall under tiden, så jag somnade där på britsen och kom inte hem förrän tolv på natten. Väl hemma somnade jag direkt och hade ställt klockan på halv sex i morse.

Döm om min förvåning när jag steg upp i morse och båda benen kändes lätta som fjädrar! För mig var det ett mirakel. Jag hade alltså haft blodproppar i båda benen och det i över en månad. Trots alla akuta besök var det ingen som tänkt så långt. Själv trodde jag att allt berodde på att jag hade "spik i foten". Men det var inte det. Så lättad jag kände mig och nästan svävade iväg till jobbet och har haft en underbar dag, tillsammans med min brukares familj.

Vid sjutiden i kväll ringde min mobil och döm om min förvåning, igen! Det var sjuksköterskan från akuten, som tog emot mig i går kväll och undrade hur jag mådde. Jag blev nästan chockad. Aldrig hade någon engagerat sig så att de kollat upp mig efteråt. Men det kanske är vanligt? Jag blev i varjefall otroligt glad att kunna berätta att båda mina ben mådde bra. Hon var så trevlig och deltagande och önskade mig en fortsatt trevlig påsk, om jag lovade att åka till Akademiska på måndag;) En stor bukett röda Rosor till henne och läkaren som jobbade på Tierps Akut i Skärtorsdags kväll!

Vilken Mirakel dag det varit idag, tycker jag, plus att mina ben mår bra!

Do You belive in Miracles?

 

"Jag tänker altså lever jag"

Ja nu kanske jag ger mig ut på djupt vatten, därför att det finns säkert många åsikter i ämnet. Också hur många berättelser  som helst, här på nätet. Men jag tänkte bara simma lite på de grundare vattnen.

Tror ni på Mirakel?

Ja det största miraklet är väl Vi  själva och vår hjärna, enligt mig. Jag är så intresserad av sånt här att jag bara inte kan låta bli att ta upp lite.

The Miracle of LIfe del 2

När jag var ung så trodde jag att mirakel bara hände vissa människor och då så kallade religiösa och att det handlade om att få uppleva något extra ordinärt. Ja jag vet inte vad jag trodde egentligen? Men idag har jag en helt annan syn på mirkel.

Vi lever i en Mirakel värld. Bara det här, att jag sitter och skriver just nu. Och att människor från hela världen kan ta del av det, om dom vill och mot förmodan skulle hitta lilla mig. Men tanken är svindlande.Vem av oss "normala" kan förklara detta mirakel? När radion kom så tyckte vi att det var ett mirakel. Hur kunde man höra saker som transporterades genom luften? Men som med allt annat så vande man sig med det och samma med teven. Helt naturligt idag. Ja Glödlampan var också ett mirakel, då det begav sig. Nu är "nätet"  en av de stora miraklen, för mig.

Idag växer barn upp med allt det här, med både radio, teve och data. Och att det skulle vara ett Mirakel, det tror jag inte att någon överhuvudtagen ägnar en tanke åt Det bara är så. Det finns och de reflekterar inte över att det inte alltid har funnits. Inte i början i varjefall. Innan de läst lite historia.

Ju äldre man blir, ja i varjefall jag, så börjar jag mer och mer fundera över världen, jorden och alla mirakel jag läst om. En sak som också är svindlande är att när jag börjar tänka på universum och dess svarta hål, ja då svindlar det till riktigt ordentligt i min lilla hjärna och jag känner att jag måste sluta att tänka på det, för att annars kulle jag bli "knäpp".

Börjar förstå vad ordet ödmjukhet står för. Tycker ibland att jag känner mig ödmjuk, men kanske inte tillräcklig.  Det är svårt att vara ödmjuk för jämnan, men något jag tycker att jag borde vara. Ödmjuk inför livet, naturer och alla djur och växter som vi bara tar som något naturligt. Det att kunna plocka mat "ifrån marken". Var ett tag faschinerad av sience Ficttion.  Fast idag tycker jag att vi är där. Nu kan vi manipulera med det mesta. Få större grödor, med  och få djuren att se ut och

Vi kan idag också få se det mirakel som händer i ett djur från när de blir befruktat och vi kan följa  förloppet från början till födsel. Såg ett program om hajar och hur de får sina små att överleva i magen utan att ha en moderkaka som försörjer dem. Lite ruskigt, men de får så många små att de som är är starkast överlever genom att äta upp sina syskon. Så har det altså  alltid varit utan att vi vetat om det.

Allt som vi människor varit en gång i tiden, som kanibaler till exempel, speglar sig i djurens värld eller så är det vi som speglar djuren? Kom inte djuren före oss människor? Som jag har uppfattad det så levde de långt före vår tid och vi vet kanske inte riktigt hur länge ens? Visst måste det vara så då att vi är en mutation av något djur? Vad sägs om apor och eller chimpanser? Det är väl nu först som vi börjat förstå att vilda djur också har tankar och framför allt känslor.

Elefanter sörjer presis som vi människor. Och barn till apor och chimpanser dör av sorg när de blir tagna från sina föräldra eller när deras föräldrar  blir dödade. De behöver massor av kärlek, närhet och värme presis som våra spädbarn, för att överleva. Som tur är finns det människor som engagerar sig helt och fullt i att ta hand om övergivna djur. Beundransvärt. Har tittat mycket på Nature de sista åren och tycker det är ett otroligt bra och upplysande program.

De hängivna filmar också allt som händer i våra vatten och man får se dessa fantastiska djur som man aldrig annars skulle få se och det är som taget ur en science fiction film. Så vackra och med former och utseende som man inte ens hade kunnat föreställa sig. Sjöhästen är det vackraste jag vet och att det är mannen som bär och föder dess barn. Och så finns det dom som engagerar sig att filma de allra minsta djure på vår planet som vi inte kan se med blotta ögat hur det ser ut. Ja det är också så fantastiska att man häpnar. Så vackra och ibland groteska men mest vackra i olika färger och de mest fantastika former. Bara en sån sak att en fjäril lever i vattnet i två år innan den krälar upp på land och förpuppar sig och hänger där jätte länge innan den blir den vacka fjärlil som sen inte lever så länge. Visst är det fantastiskt? Alla dessa djur har också en strategi och en tanke med sitt liv. Naturens mirakler.

N'ä nu får jag nog sluta. Som vanligt kan jag hålla på hur länge som helst. Men det får räcka för den här gången. Tog väl inte riktigt upp det jag hade tänkt mig men det kommer säkert mer infall från min hjärna.

Har en gång själv upplevt ett  mänskligt Mirakel men det är en annan historia.

Här nedan en som upplevt ett Mirakel

Belive in The Lord