Ja jag hade bestämt mig äntligen.
Jag skulle åka kommunalt in till Stockholm och hälsa på min
Lilla syster yster som bor där och har gjort så
i flera år
Men jag har alltid haft ursäkter varför jag inte kunnat hälsa på
Avskyr bussar, kan inte, orkar inte , mår inte bra.
Ja det sista stämde nog bäst, men nu
när jag mår bra igen hade jag ingen ursäkt längre
Så jag bestämde en dag då det skulle ske
och det var idag.
Först måste jag ta mig in till Norrtälje med min bil
en resa på en kvart. Sen hitta parkering och det
visade sig inte vara det lättaste.
Långtidsparkering heter det och tydligen
är den väldigt populär. Jag kunde inte hitta en enda
plats kvart i åtta på morgonen. Så efter 20 minuter gav jag upp
Det var fler som cirkulerade med mig där.
Jag ställde mig på Flygfyrens parkering. Det kanske inte var rätt
men min fantasi tog slut där, kom inte på
någon annan stans att stå.
Kom med på en buss kvart över åtta och det var en lugn
och fridfull tur in till staden. En del var väldigt avslappade
och sov under hela resan. Men jag var klarvaken
och tänkte på allt jag ville säga om den där
långtidsparkeringen.
Väl framme vid Tekniska högskolan så hade jag jagat
upp mig så att jag hade fått behov av en toalett.
Som tur var så fanns det en men någon hade barrikaderat sig där i över 10 minuter
och när jag kom in där så var det en liten bassäng på golvet.
Hade hen duschat tro?
Ja det får man väl leva med tänkte jag.
Sen blev det då tunnelbanan som jag inte hade frekventerat
under många år men det gick bra fick till och
med sittplats. Men tittade mig omkring hela tiden
och höll hårt i min väska, ett råd som jag fått.
Men den fick jag behålla ända fram till Fruängen.
Lång resa.
Därifrån skulle jag nu ta en buss till och till. Först höll jag på
att gå på fel buss åt fel håll men som tur var så frågade jag
vart den skulle. Hittade rätt buss och satte mig bekvämt till rätta.
Bussar är så bekväma nu för tiden till skillnad
mot på tunnelbanan där man sitter och
vinglar på ett litet säte och trots det har alla
en mobil i handen även jag, men ibland hoppade tåget
så man måste hålla i sig åtminstone jag.
Det tog också lång tid. När jag nu tittade på klockan så hade det
gått 3 timmar sen jag startade min färd hemifrån.
Då tänkte jag på min syster som utan gnäll eller klagan
ofta kommer och hälsar på mig.
Ett STORT 
till dig syster.
Jag blev mött på hållplatsen vid Kungens kurva
och först gick vi en liten husesyn, sen var jag så kaffesugen
hade inte fått något i magen sen fem på morgonen
då jag steg upp. Resfeber antagligen.
Så vi promenerade till Heron City som låg alldeles bredvid
Där intog vi kaffe med smörgås och jag ville
givetvis ha en tårtbit också.
Nöjda och glada utforskade vi nu centret några timmar
till jag blev nöjd och jag hade gjort ett par fynd där också
Sen var det bara resan hem som hägrade.
Som blev längre på grund av att jag blev trött, upptäckte jag
när jag kommit på bussen igen.
Men mina steg för dagen 3000 som jag satt upp som mål
behövde jag inte bekymra mig om när jag
kom hem,
för till min förvåning hade jag
gått hela 5 318 steg!
Helt utan att anstränga mig.
Men nu är jag en upplevelse rikare och kommer inte
att glömma dagen i första taget. Men inte
var det så farligt som jag föreställt mig.
Inte var det någon som brydde sig om lilla mig.
Folk hade fullt upp med
sina mobiler.
Det var allt från mitt lilla universum
för idag
