Björn Ranelid

Kände för att dela med mig av det lilla jag har

Har just haft en period då jag fick lust på att läsa igen.  Har bland annat läst  "litteraturens Zlatan",  Björn Ranelid, för 3e gången.
Första boken jag läste av honom var Den överlevande trädgårdsmästaren (1983)  Det var över 20 år sedan och den boken blev jag mäkta imponerad av därför att det var det vakraste jag läst i text och handling, tyckte jag då. Jag har tänkt läsa om den för att se om jag tycker samma sak idag.

Den andra boken jag läste var Tusen kvinnor och en sorg (1998) Den blev jag också väldigt tagen av.

Just nu har jag läst boken Synden (1994).

 Det var en stark handling och givetvis väldigt vackert skrivet men nästan för mycket av alla vackra omskrivningar. Tyckte den blev väldigt tung och svårläst på grund av detta. Allt tar mycket längre tid då man måste känna och smaka på orden för att förstå dom riktigt.

Ett litet smakprov bara från första sidan.

"Min far stod längst ut i en dröm och lutade sig över kvinnan, när jag föddes. Den skrev på insidan av hans ögon. Barnmorskan såg genom glasäpplets skal.

Ljuset hittade en söm i honom. Sedan gick han till gamle Viktor och ville höra kyrkklockorna vid solnedgången: Vi fick en son. Han är välskapt och grann. Ingrid och jag väntade i åtta år.

Länge drog han händerna mot kvinnans kropp och lät dem mötas i en bön nära skötet: Skänk mig ett barn. Låt min säd stillna i dig.

Äntligen förstod han att världen slutade i fingerblomman.

Många hörde att han släpade en skugga efter sig.

Vem visste att duvan blinkade så hastigt att det bara blev en skymt av pärlemor som torkade gång på gång. Mera gav inte människorna i byn av sina själar.

Han berättade för alla i hamnen. De var inte vana vid att se honom där. Fiskare och skeppare hade inte mycket gemensamt med Sven Rohde. Orden var ömtåliga, levande ljus, men ändå blåste den första han mötte ut dem och flinade.

Där stod Fredrik Post med ett ansikte av grått pulver som skulle upplösas, innan natten föll. Det var bättre att ha en hand full av sanning än garn som sprängdes av fångsten. Därför vände han ögonen och visade öppet att han länge sörjt.

Han hade fiender. Någon drog en svart rad ur dagens tidning och höll dolken framför sig. På väg hem tänkte han på sitt liv. Kvinnan var vacker och god mot honom".

Ja såhär ser det ut sida upp och sida ner i över 300 sidor. Hela tiden nya omskrivningar och man förvånas över att ordvindlingarna aldrig tar slut? Men det gör dom inte. Fantastiskt tycker jag.

Jag fortsätter med min läsning. Men Ranelids böcker är så starka så man får ta en i taget. Det tar tid att smällta allt, både ord och handling. Få se vilken bok det blir nästa gång. Det finns många att välja mellan.

Ja det var allt jag hade att komma med

från mitt lilla universum