"Arbete befordrar hälsa och välstånd och...

...förhindrar mången tillfällen till synd". Är det så? Och vem skrev egentligen de orden? Jag tror de flesta skulle svara att de är typiskt Lutherskta ord, men...

Enligt  Bloggen "Tidens Tecken" så säger han att; "I själva verket kommer citatet från den inhemska och helsvenska katekesutläggning som fastställdes 1810 och som hade ärkebiskopen Jacob Axelsson Lindblom som huvudman. Där stod det dessutom “arbetsamhet” i stället för arbete i utläggningen av det sjunde budet. Det var denna sentens som det svenska folket tvingades plugga in fram till 1878 då en ny katekesutveckling antogs".

Men jag tror lite på citatet, i varjefall i mitt fall. Därför att jag fungerar bättre om jag har jobb. Ju mer jag jobbar desto mer kreativ blir jag. Det där med att, arbete och pengar inte är allt, det gäller bara dom som har arbete och pengar.

Har alltid haft en positiv syn på hur det skulle komma att bli när jag skulle bli pensionär. Positiv och naiv. Jag skulle bli en glad pensionär, hade jag bestämt mig för. Tänkte aldrig på att jag också skulle vara frisk och hur det skulle kännas att inte längre ha något och jobb och några arbetskamrater.

Det känns tomt och bottenlöst att vakna på morgonen och inte veta hur ens dag blir utan arbete. Säkert många som inte håller med mig, men vi är alla olika. Jag har alltid ägnat mig åt en massa hobbies men plötsligt så verkar alla hobbies meningslösa. Orkar inte börja med något. Jag som förut visste presis vad jag skulle göra när jag blev pensionär. Jag skulle inte ha tråkigt en minut, det visste jag. Men jag visste inte hur min hjärna fungerar. Jag tror jag är inne i en existentiell kris. Hur kommer man ur en sån tro?

Trots att jag läst mängder av populärpsykologi och andlighet under 30 år så vet jag inte hur jag ska förhålla mig till mina egna negativa tankar. Man vet hur man ska tänka men att göra det är svårare. Det är som att säga "Tulipanaros" men HUR gör man den? 

Ja jag förväntar mig inget svar. Jag bara skriver för att se vad jag kommer fram till. Jag har börjat tänka mycket på min barndom och hur jag var och om det finns något kvar av den i mig? Jag vet att jag alltid älskat änglar och vackra bokmärken. Det finns fortfarande bland mina intressen. Vad har jag annars gjort i mitt liv förutom jobbat? När det gäller hobbies så har jag prövat på det mesta som har varit poppulärt under åren. Har alltid gått någon kurs i något.

De gamla vanliga då att virka, sjalar, sockor, tofflor, tröjor, mössor, babykläder, sticka, ja allt möjligt och sy. I tonåren vågade jag mig på både tajta kjolar och byxor. Väva, färg & form, måla på glas, göra smycken. Jobba i trä, näver, skinn, keramik, makrame, måla, sy kläder till barbie och gjorde sängar och fåtöljer i trä.

Lite Barbie fixerad ett tag eftersom när jag var liten så hade jag aldrig någon fin docka. Det fanns en tygdocka som man kunde köpa lösa huven till och jag glömmer aldrig det första där ögonen kunde blinka. Vilken lycka! Ja jag kan inte komma på allt jag gjort men mycket är det.

Är det inte nu jag borde börja att sticka och virka igen? Är det inte det pensionärer gör? Men än så länge har jag inte kommit in i pensionärsrollen, av någon anledning? Kanske borde jag gå med i Pensionärspoolen ? Där kan jag bli uthyrd för en billig penning och känna mig som en behövd människa.

 Allt känns inte alls som en dans utan bara segt och jobbigt. Som att klafsa fram i tjära. Trögt, väldigt trögt. Att lata sig är bara skönt när man har jobbat en dag.

Känner inte ens för att städa längre. Jag som i princip har varit perfektionist. Ska det vara städat ska det även vara städat i alla skåp och lådor. Då först har jag varit nöjd. Jag lider lite av att det inte är det idag. Fast samtidigt tycker jag det är lite orimligt. Men visst vore det skönt att ha det så och veta var allt finns. Alla saker på rätt plats.

Men jag har ju min dator och känner jag mig ensam så är det bara att gå ut på Facebook för där finns ett annat liv.

Nä nu orkar jag inte spåna mer för då spårar jag väl ur helt. Men visst är det kul med datorer och inter nätet. Ja det är ju som en enda stor stickad tröja som värmer alla.

Det var allt för dag, från mitt lilla universum