Det är att man upptäcker sina böcker igen. Ja jag har nyss plockat upp några meter i bokhyllan. Tre lådor fick stå kvar i förrådet plus en hel kista med böcker.
Tittade på varje bok jag dammade av och mindes. Började läsa om vissa för att se om min verklighet då och nu överensstämde. Det gjorde den givetvis inte.
Har läst om 5 böcker under 14 dagar och den sista var Sun Axeelssons Honungsvargar. Där kände jag igen mig. Vi har bott på samma gator på söder och rört oss i samma kvarter. Fast jag var inte så litterär som hon, på den tiden.
Men känslorna, naiviteten, tron på människan som alltid god. Kände igen hennes känslighet och ovissheten om vart man var på väg. Jag var som ett nötskal på ett öppet hav som flöt ovanpå och guppade sakta fram, vart vinden än blåste. Gjorde vad alla andra gjorde och trodde att dom visste vad dom höll på med.
Alla verkade ha ett mål, utom jag. Men jag låtsades att jag visste. Så mycket minnen som bara vältrade sig över mig för varje sida jag läste. Men hon var modigare än jag. Hon vågade mer. Jag vågade inget. Jag var en oerhört rädd liten människa, men det var det ingen som såg. Jag såg nämligen 10 år äldre ut än jag var, med min längd på 175 cm så såg jag vuxen ut.
Jag ser fram emot att läsa om fler böcker och minnas och omvärdera och tänka på vad som hade hänt om jag valt en annan väg? Läste också om Richard Bachs ”Ett”. Där kunde man fantisera om vad som skulle ha hänt om jag valt annorlunda i livet. Inte för att jag ångrar något i mitt liv, men tanken är kittlande.
Ja det var det som flyter omkring i mitt lilla universum just nu
2 kommentarer:
hallå helena;
nu när jag är sjukskriven för första gången i mitt liv och har all tid i världen att blogga fbooka osv så går det inte... det blev som ett måste och måsten klarar jag inte av... nono... men jag har, precis som du, läst en massa böcker... de som låg o väntade på mig, som jag inte hade tid med förut... härligt är det, hade nästan glömt hur härligt det är att förlora sig i läsandets värld... hoppas du har det bra i nya hemmet, helena och se till att det blir DITT, alldeles bara DITT EGNA...
manotanten
Ja så kan det vara. Ibland har även jag prestationsångest över att jag inte bloggat så mycket det sista året och att jag borde ta igen det, men det går ju inte:) Har kommit av mig helt och det flyter inte alls lika lätt längre, att skriva. Men som sagt jag har fått en massa böcker lästa och det visade sig vara väldigt givande. Klart att det bara ska vara MITT! Händer något annat, så SY IN MIG! Då är jag inte frisk;) Hoppas att Du är på bättringsvägen. Saknar Dig, men det finns mycket smått och gott att läsa hos dig, som jag inte läst, så jag tittar in ibland ändå, fast jag kanske inte kommenterar;)
Många Kramar till Dig
Skicka en kommentar