Till Dig Mor Om Du var här

Tänker på Dig varje dag och vad jag skulle ha sagt till Dig

om Du var här idag.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga?

Egentligen behöver jag inte säga något alls, tanken är nog.

Du visste och vet vad Du betydde för mig.

Vi var så lika på många sätt. 

Men när jag var ung, var det inget jag ville kännas vid.

Idag förstår jag bättre allting och varför Du var som Du var.

Vad Du gick igenom och vad Du kände och tänkte.

Du förstod att jag förstod, på slutet.

Då blev vi Ett. Din hand i min.

Du hade väntat på mig och när jag tog Din hand,

då fick Du Dina Vingar.

Dom var så vackra, Du var så vacker.

Inte en rynka trots Dina 83 år.

Jag sa det till Dig, att jag tyckte Du var vacker,

men det ville Du inte lyssna till. Du hade annat att tänka på.

Ett enda andetag och Du blev genomskinlig. 

Satt länge och väntade på nästa...

Det var svårt att släppa taget.

livets slut

jag ser på dig och du på mig vi känner båda , båda att tiden är ute
att nu kan inget göra
vi håller varandras händer hårt
lutar oss framåt
och faller långsamt ner
vi landar och där tog livet slut
med varandras händer tätt ihop

 dikten är kopierad från "diktkälla: http://www.diktkonst.se/".

Diktens namn: livets slut

Författare: Tove Bergström

Publicerad hos http://www.diktkonst.se: August 26, 2007

Otis - Mamma håll min hand

Nu börjar solen leta sig fram, även till
mitt lilla universum

Fördelen med att bara ha 2 TV kanaler

Det är att man upptäcker sina böcker igen. Ja jag har nyss plockat upp några meter i bokhyllan. Tre lådor fick stå kvar i förrådet plus en hel kista med böcker.

Tittade på varje bok jag dammade av och mindes. Började läsa om vissa för att se om min verklighet då och nu överensstämde. Det gjorde den givetvis inte.

Har läst om 5 böcker under 14 dagar och den sista var Sun Axeelssons Honungsvargar. Där kände jag igen mig. Vi har bott på samma gator på söder och rört oss i samma kvarter. Fast jag var inte så litterär som hon,  på den tiden.

Men känslorna, naiviteten, tron på människan som alltid god. Kände igen hennes känslighet och ovissheten om vart man var på väg. Jag var som ett nötskal på ett öppet hav som flöt ovanpå och guppade sakta fram,  vart vinden än blåste. Gjorde vad alla andra gjorde och trodde att dom visste vad dom höll på med.

Alla verkade ha ett mål, utom jag. Men jag låtsades att jag visste. Så mycket minnen som bara vältrade sig över mig för varje sida jag läste. Men hon var modigare än jag. Hon vågade mer. Jag vågade inget. Jag var en oerhört rädd liten människa,  men det var det ingen som såg. Jag såg nämligen 10 år äldre ut än jag var, med min längd på 175 cm så såg jag vuxen ut.

Jag ser fram emot att läsa om fler böcker och minnas och omvärdera och tänka på vad som hade hänt om jag valt en annan väg? Läste också om Richard Bachs ”Ett”. Där kunde man fantisera om vad som skulle ha hänt om jag valt annorlunda i livet. Inte för att jag ångrar något i mitt liv, men tanken är kittlande.

Ja det var det som flyter omkring i mitt lilla universum just nu

Old Sweet Memories Just one of those days

Regntunga skyar täcker mitt universum

Flyttstädning

Jag rekommenderar inte flyttstädning!

Men jag har sparat ca 4000 tusen kronor. Fast hade jag vetat hur jobbigt det var att städa 80 kvadrat meter så hade jag nog hellre levt på hårt bröd och vatten en månad. Sen tog allt en vecka, med min takt.

Den här annonsen kan jag rekommendera och att ta in sig själv på ett spa under tiden.

Om jag had läst den och trott pån had jag nog int snubblat av trötthet i trapphuset sista eftermiddagen och slagit upp vänster ögonbryn och ögonlock när jag föll på järnpinnarna på räcket. Så tisdag kvällen tillbringade jag på Akuten, som vanligt, fram till 02.00 på natten. Det blev skikt röntgen av mitt huvud och vanlig röntgen av mitt högra knä, på det friska benet givetvis, så nu haltar jag på båda men i otakt. Som tur var så var allt helt inuti. Men nu vet jag hur det känns att se stjärnor

Ja nu är jag hemma igen i mitt lilla nya hem och inte har det blivit mindre lådor. Nejdå det har tillkommit flera därför att min syster hade vägarna förbi och tyckte jag behövde några till som jag hade dumpat hos henne på Åland för några månader sen. Och hur det kom sig att jag hade bilen full, när jag kom från Tierp förstår jag heller inte? Tror att min före detta tömde soporna i min bil innan jag åkte? 

Alltså det är så mycket och så många pryttlar och pinaler att jag nog måste köpa ett par garderober till. Men först måste jag bara rensa. Önskar jag hade någon som kunde bestämma åt mig för det är verkligen svårt att släppa taget om vissa saker. Bra att ha. Kan komma till användning. Den har jag länge letat efter! Men det värsta av allt. Var börjar man? Man måste ju flytta runt allt hela tiden. Kanske ska jag ha loppis på min uteplats, Skulle det inte bli fint väder till helgen tro? Här åker alla som har landställen förbi..Välkomna!

Ja det var allt från mitt lilla universum

som tycks krympa för varje dag