Tisdag och Solen skiner över oss Alla

Ni är hjärtligt välkomna att skriva en kommentar om ni känner för det! 

Men just nu kan man bara kommentera genom att klicka på klockslaget

för inlägget. Felet är under utredning

Ja God Morgon! Här är det en trött en som skriver. 

Det sägs att man kräver mindre och mindre sömn med åren, 

men det verkar inte stämma på mig?

Men det säg även, att ju äldre man blir desto mer regredierar man

ner till ett barns nivå. 

Blir det då att man till slut blir som nyfödd?  

Kanske är det dit  jag är på väg?

Ty det verkar som om jag bara behöver mer och mer

sömn med åren? Men att vara nyfödd, 

kan man ju se som något positivt, för då kan man ju

börja om på nytt igen och då ta till vara

alla "misstag" som man gjort i livet.

Ja nu har jag börjat tänka igen och då vet jag vet jag aldrig hur det slutar.

Det kan bli vad som helst. 

Jag har sagt en gång att jag vet vad jag ska skriva om när,  

jag börjar ett inlägg. Men just nu stämmer det inte alls.

Det bara blir en massa ord som dyker upp

framför mig på skärmen och ibland blir jag verkligen

förvånad själv. Var fick jag det ifrån?

Man ska inte säga högt, eller tänka negativa saker i sitt huvud,

därför att då tror hjärnan att det är så. Ja så dum är den.

Precis som en dator. Det du matar in, kommer ut.

Så jag har fullt sjå att hålla koll på vad jag tänker

och det ni, är ett heltids jobb, har jag märkt.

Man kan heller inte säga inte framför ett negativt ord, 

och tro att det hjälper 

För hjärnan tar ändå bara fasta på det negativa ordet, 

man sa eller tänkte.

(Jag har inte ont någon stans idag)

Så jag säger inte någonting idag.

Vilket fint väder det är idag. I varje fall här i Uppland och speciellt i Tierp.

Tror jag ska satsa på att få lite sol på kinderna, 

för det brukar hjälpa mot det mesta.

Visst är det konstigt att man tycker att man ser så mycket bättre ut

när man fått en liten solbränna? Eller är det bara jag

som tycker det? Jag blir i varje fall gladare och

inget går upp mot vårens första solstrålar.

Kroppen känns som en svamp, som bara suger åt sig värmen i början.

Fast till slut så blir den faktiskt mättad. 

Förr, när jag var yngre, års mässigt alltså, så kunde jag vara i solen

hur länge som helst. Det kan jag inte längre.

Men ingen årstid går upp mot sommaren, vare sig

solen skiner eller det regnar.

Nej nu får jag väl ändå sluta. För annars blir det som vanligt,

att jag kan hålla på och mässa hur länge som helst.

Jag måste ha ett enorm uppdämt behov av

att uttrycka mig, som jag inte visste om.

Ha en Solig Helt Underbar Dag Alla Vänner och Ovänner!