Ni är hjärtligt välkomna att skriva en kommentar om ni känner för det! Men just nu kan man bara kommentera genom att klicka på klockslaget för inlägget. Felet är under utredning
Ja är det inte idag som mirakel sker? Eller åtminstonde skedde.
Det hela började i torsdags kväll. Hade suttit några timmar framför datorn o skulle jsut gå till sängs, när det "friska" benet bara började tokvärka! Ånej! inte igen, tänkte jag och gick till sängs. Men det gnolade hela natten och jag undrade var allt skulle sluta. Höll hela jag på att rasa ihop, som ett korthus. Hade jag kommit till den punkten i mitt liv nu? Men så tänkte på allt roligt som hänt mig den sista tiden och alla mina nya blogg vänner. Det ville jag inte ge upp!
De fortsatte gnola på fredag morgon På eftermiddagen fick jag en ingivelse att återigen, för tredje gången, ringa akuten och berätta om mina värkande ben. Jag sa då att, skulle det möjligtvis kunna vara en blodpropp? Vet inte var jag fick det ifrån, men de sa då att de ville kolla upp det och att jag skulle komma dit efter jobbet eftersom jag skulle börja en timme senare.
Sagt och gjort. Var hemma vid tio på kvällen och åkte direkt till akuten. Känner mig alltid lite dum att behöva åka dit stup i kvarten, när det säker finns människor som säkert är ännu mer akut sjuka jag. Döm om förvåning när det var folktomt! Jag fick komma in direkt och en jätte trevlig läkare med utländsk brytning, frågade och klämde och tog prover. Ja han kunde inte säga med säkerhet att så var fallet, men han gav mig en blodförtunnande spruta.
Först ville han att jag skulle åka till Akuten på Akademiska dagen därpå, ja som idag då. Men jag ville inte förstöra hela påsken för min brukare, för vi skulle till henne "Bästemor" på familje påsk middag. Jag frågade om det var livshotande, men inte direkt, men att jag snarast skulle kolla upp det. Så han skrev en remiss, som skulle ligga på akademiska och vänta på mig och jag lovade att åka dit på måndag. Sen skrev han ut recept på fler sprutor, som jag skulle ta varje kväll tills vidare. Trots att det var tomt på folk där när jag kom, så hann det komma in akutfall under tiden, så jag somnade där på britsen och kom inte hem förrän tolv på natten. Väl hemma somnade jag direkt och hade ställt klockan på halv sex i morse.
Döm om min förvåning när jag steg upp i morse och båda benen kändes lätta som fjädrar! För mig var det ett mirakel. Jag hade alltså haft blodproppar i båda benen och det i över en månad. Trots alla akuta besök var det ingen som tänkt så långt. Själv trodde jag att allt berodde på att jag hade "spik i foten". Men det var inte det. Så lättad jag kände mig och nästan svävade iväg till jobbet och har haft en underbar dag, tillsammans med min brukares familj.
Vid sjutiden i kväll ringde min mobil och döm om min förvåning, igen! Det var sjuksköterskan från akuten, som tog emot mig i går kväll och undrade hur jag mådde. Jag blev nästan chockad. Aldrig hade någon engagerat sig så att de kollat upp mig efteråt. Men det kanske är vanligt? Jag blev i varjefall otroligt glad att kunna berätta att båda mina ben mådde bra. Hon var så trevlig och deltagande och önskade mig en fortsatt trevlig påsk, om jag lovade att åka till Akademiska på måndag;) En stor bukett röda Rosor till henne och läkaren som jobbade på Tierps Akut i Skärtorsdags kväll!
4 kommentarer:
Hej vännen.
Men fy va otäckt!!! Va skönt att du blev bättre i dina ben vännen.
Hoppas det håller sig så nu!!!
Jobba lugnt & va rädd om dig.
Tack för din hälsning hos mig =) Blir alltid så glad.
Varm kram Tina
Tack Tina! Ja i morgon är jag ledig men ska jobba natt. Men innan dess så åker jag in till Akuten i Uppsala på Akademiska för han skrev ut två remisser som ligger där och väntar på mig. De ska väl undersöka och se om vad de kan åtgärda och så kanske jag får en "rundsmörjning" Har väl slarvat lite med det och kanske därför jag nu har ont i alla leder jag har, men det finns säker en förklaring.
Mååga Kramar till Dig
Vad bra att du kollade upp det. Skönt att det redan känns bättre.
Samtidigt blir jag glad över att sjukvården visar upp sin goda sida. Tänk så värdefullt ett litet samtal kan vara?
Kram Gunilla
Gunilla;
Ja jag är riktigt förvånad över att jag blivit så väl mottagen av alla Det talas ju så mycket om hur dåligt bemött man blir o då speciellt äldre. Men jag har enbart mött trevliga o medkännande människor. Ja nu var det ju inte det vi, jag trodde men det är tydligen inte lätt för läkare att konstatera vad felet är ibland. De är ju bara människor och jag förstår idag hur viktigt det är med den information dom får av patienten Tror att de mer har börjat lyssna på vad vi har att säga. Det tycker jag är positivt.
Många Kramar till Dig
Skicka en kommentar