Jag har legat sjuk hela veckan och då får man mycket tid att tänka. Alldeles för mycket. Vet inte var jag fick "snilleblixten" ifrån att jag skulle skaffa mig en Blogg? Men antagligen för att det pratas så mycket om det över allt i Tv och i tidningar. Vet inte om jag har något intressant att säga eller bidra med? Men jag har alltid tyckt om att skriva och läsa,
Jag är en sån som skriver för "byråladan" som man säger. Många dikter har det blivit. Men de är väldigt personliga och har kommit fram ur mina kriser. Ja jag har skrivit mig ur dem så att säga. Att gå igenom kriser ska göra en stark sägs det. Det kanske stämmer men samtidigt har man också kommit närmare sina känslor och för mig har det betytt att jag idag blivit känsligare men kan då känna större glädje och baksidan av det är, att motsattsen också blir starkare.
Läste en artikel idag att Linda Skugge hade panik för nu hade hennes barn kommit upp i åldern då de ska skjutsas hit och dit och hon har inget som helst lokalsinne. Hon sökte likasinnade för att bilda en grupp. Då kände jag att där skulle jag nog platsa.
Men jag har skaffat en GPS. Hon trodde inte på den, skrev hon, men det fungerar faktiskt. Fast du måste faktiskt lära dig att tolka den som talar till dig. Man får börja med att ha den på till kända ställen som man lärt sig hitta till, efter ett år! Fast jag lyckades faktiskt med det otroliga att köra fel trots GPSen. Men den lotsar dig tillbaka vart du än tar vägen. Det kan bli lite omvägar men är man bara uppmärksam på vad rösten säger och svänger exakt som den säger så kommer man faktiskt fram så småningom. Man kan se hur många meter det är kvar tills man ska svänga, och rösten talar också om det hela tiden, så man vet exakt om det finns fler alternativ.
Men även där har jag misslyckats ibland därför att jag haft för hög fart så jag hann åka förbi och var tvungen att ta nästa sväng som kom direkt efter. Men den lotsade mig på rätt spår igen. Den är även ett trevligt sällskap om man ska åka långt och är ensam i bilen. Jag ställde in den på att den plingar när jag närmar mig bensinstationer och det finns det många av så det håller en alert och vaken.
Jag känner mig faktiskt trygg nu med min GPS. Förut när jag skulle till Stockholm så fick jag ångest varje gång jag skulle till ett nytt ställe och var tvungen att studera kartan upp och ner femtielva gånger för att fatta hur jag skulle åka. Men det fungerade inte ändå, i verkligheten.
Kanske ska jag anmäla mig till Lindas grupp och försöka övertala henne att köpa en GPS? Fast hon får nog många svar för det måste väl finnas fler som "har en defekt i hjärnan" som hon uttryckte det. Dåligt lokalsinne låter bättre tycker jag :)
Jag kanske återkommer till det här ämnet men just nu känner jag mig trött avslutar det här inlägget. Kanske skriver jag även nu bara för byrålådan, men det känns ändå lite hisnande att så många kan ta del av vad jag skriver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar