Den här filmen såg jag nog minst 10 ggr när jag var i 10 års åldern. Jag fick nämligen gå gratis på bio eftersom min far var portvakt på Aston hotell på söder och biografen Rival låg i samma hus. Han hade ett visst ansvar även att ta hand om vissa saker där, så jag var en lyckans ost. Behövde aldrig betala på den biografen. De uniformerade biografvaktmästarna gjorde till och med honör när de släppte in mig för en gråtsession:)
Visst var han väl vacker med sitt rakade huvud. Ja jag hade nog en kruch på honom just då. Men Deborra Kerr var lika vacker och för att inte tala om de 10 eller 12 barnen som radades upp efter storlek.
Minns att jag grät floder under den filmen. Dom fick väl inte varandra på slutet har jag för mig?
Deborra Kerr var fantastisk i alla sina kreationer
Jag visste inte då, när jag som liten bodde på Aston Hotell, att det var berömt. Det invigdes den 27 december 1937 och var det söders första stora moderna affärskomplexet, Skandinaviens modernaste, med adress Adolf Fredriks Torg nr 3 enligt principen allt i ett hus. Hotellet hade 53 rum. Där fanns nämligen även bio, restaurang, hotell, dans cafe och enstaka bostadsvåningar samt i källarvåningen ett stort garage. Tvätteriet låg 8 tr upp, vi bodde på 7 och min mor jobbade extra i tvätteriet och städade även på hotellet. Varje jul var vi inbjudna på stor middag av dåvarande hotell chefen Molin tillsammans med all personal och på nyårsafton var det nyårsrevy i biografen. Detta minne sitter som berg i mig. På julafton skulle vi alla köpa en liten present som skulle läggas i en säck och sen fick alla välja paket. Ja vem tror ni valde mitt paket? jo chefen Molin! Och vad fick han? Jo choklad eller lakrits cigaretter:) Det hade alla mycket roligt åt.
Parken där jag lekte i och även fontänen var ett populärt tillhåll
även fast man blev blöt emellanåt.
Biografen heter fortfarande Rival och numera bär även hotellet namnet Rival. Biografen var då en modern byggnad i funkisstil, ovanligt stor med foaje i fyra plan. Från början satt bion ihop med restaurang, dans cafe och hotell. Den danske inredningsarkitekten M.M. Lorentsen satte sin prägel på inredningen med ljus träpanel på väggar och pelare, draperier längs sidoväggarna i salongen och många detaljer i rostfritt stål. Formerna är enkla och mjukt rundade. Den mest kända inredningsdetaljen är kanske Rivals bardisk. Biografen rymde 1 218 platser.
"Rival var då Rioconcernens nyaste bio och var den första i sitt slag i världen; en komplett typapparatur från Klangfilm (Europa - Klarton) och levererad av firma A:E:G: Den nya apparaturen möjliggör att alla ljud, från det högsta till det lägsta, återges fullt naturligt".
Ljuset var indirekt och kunde varieras efetr önskan
"Från Restaurangens café har man utsikt över parken och biografvewstibulen
, där pelarna klätts med rosafärgat mosaikglas".
Den 27 december 1997 blev den nedlagda biografen Rival på Mariatorget teater. Det mesta av originalinredningen är sparad och den är numera minnesmkärkt.
Såhär såg det ut från början
Numera är allt inbyggt
Ja det mesta av det här har jag luskat fram på nätet. Men minnet från den tiden är väldigt starkt. Bland annat så kom det stora iskuber till hotellet eller restaurangen med en gammal ardennerhäst och vagn och en skinnklädd man tog kuberna med en grip och bar dom sedan på ryggen. Ibland hackade han av små bitar till oss ungar att suga på. Vi såg väl törstiga ut.
Ja det var det minnet
från mitt lilla universum
Jag har nu konstaterat med hjälp av bloggvänner och genom bladen och google att detta måste vara Ormöga. Skulle kunna ha varit Nunneört om man enbart tittat på blommorna
