Old Sweet Memories Just one of those days

Regntunga skyar täcker mitt universum

Flyttstädning

Jag rekommenderar inte flyttstädning!

Men jag har sparat ca 4000 tusen kronor. Fast hade jag vetat hur jobbigt det var att städa 80 kvadrat meter så hade jag nog hellre levt på hårt bröd och vatten en månad. Sen tog allt en vecka, med min takt.

Den här annonsen kan jag rekommendera och att ta in sig själv på ett spa under tiden.

Om jag had läst den och trott pån had jag nog int snubblat av trötthet i trapphuset sista eftermiddagen och slagit upp vänster ögonbryn och ögonlock när jag föll på järnpinnarna på räcket. Så tisdag kvällen tillbringade jag på Akuten, som vanligt, fram till 02.00 på natten. Det blev skikt röntgen av mitt huvud och vanlig röntgen av mitt högra knä, på det friska benet givetvis, så nu haltar jag på båda men i otakt. Som tur var så var allt helt inuti. Men nu vet jag hur det känns att se stjärnor

Ja nu är jag hemma igen i mitt lilla nya hem och inte har det blivit mindre lådor. Nejdå det har tillkommit flera därför att min syster hade vägarna förbi och tyckte jag behövde några till som jag hade dumpat hos henne på Åland för några månader sen. Och hur det kom sig att jag hade bilen full, när jag kom från Tierp förstår jag heller inte? Tror att min före detta tömde soporna i min bil innan jag åkte? 

Alltså det är så mycket och så många pryttlar och pinaler att jag nog måste köpa ett par garderober till. Men först måste jag bara rensa. Önskar jag hade någon som kunde bestämma åt mig för det är verkligen svårt att släppa taget om vissa saker. Bra att ha. Kan komma till användning. Den har jag länge letat efter! Men det värsta av allt. Var börjar man? Man måste ju flytta runt allt hela tiden. Kanske ska jag ha loppis på min uteplats, Skulle det inte bli fint väder till helgen tro? Här åker alla som har landställen förbi..Välkomna!

Ja det var allt från mitt lilla universum

som tycks krympa för varje dag

Min kvast är med mobilt bredband

 Att flytta var en gång i tiden förknippat med roligt. Numera är det bara otroligt oroligt. Så jag tog kvasten till blåkulla och struntade i allt därför att trotts all röra så kändes det ensamt, tomt och kallt. Hade jag inte haft vänner som i princip tog tag i det mesta, så hade jag inte klarat att till blåkulla åka och festa. Tack ALLA Vänner, ni vet vem ni är, jag har er alla så kär.

 Ja det var lite dåligt påskrim, men det är allt jag orkar med just nu.

Glad Påsk önskar jag Alla från mitt nya lilla universum

Jag är med bil och lägenhet

Ni är hjärtligt välkomna att skriva en kommentar om ni känner för det!

Dessa vackra bilder är hittade jag hos Mijas Bloemen

Ja riktigt såhär vacker är ju inte min bil men den rullar och ska förhoppningsvis fungera till
nästa besiktning som är om ett år. Det är första gången jag köper en bil
som inte hade en enda anmärkning på besiktnings papperet.

Sen har jag fått en lägenhet i Norrtälje med förstahands kontrakt. Detta är också
något stort att hitta eller om det var lägenheten som hittade mig?

Den första maj ska jag vara på plats. Fast det är mycket som ska hända innan dess.
Förstår inte riktigt hur allt ska gå till? Min lilla hjärna (som nu är förkrympt efter ett års sjukskrivning)
kan inte ta in eller få ihop allt som behöver göras och för att inte tala om
allt som ska packas. Sen ska man bestämma vad som ska kastas
och vad att ta med?

Har tagit fram ett par lådor härom dagen och på den vägen är det. Var börjar man egentligen?
Har tittat i köks skåpen och förundrat mig över allt som står där.
Hur kan jag ha fyllt så många skåp med porslin och glas
som jag aldrig använder?

Hela lägenheten skulle kunna vara en enda stor loppis. Vore lagom att sätta ut en skylt om att vi säljer ut det mesta. Jag kommer aldrig mer att samla på mig så mycket igen.

Trodde jag hade flyttat för sista gången men... Nu beger jag mig så sakteliga  tillbaka till mina rötter, ett steg i taget. Sen får vi se var jag hamnar på slutet.

Nordman - Vandraren

Ja det här var vad som pågår i mitt lilla universum

Till Minne

 Till Minne av min mors bortgång den 1a april 2009 kl 13.10

Du väntade till jag kom och tog din hand

Tänker på dig varje dag mamma

Thats Life & Tacksamhet

Taget från Livslust

Ni är hjärtligt välkomna att skriva en kommentar om ni känner för det!

Men just nu kan man bara kommentera

genom att klicka på klockslaget för inlägget.

Felet är under utredning

Unforgettable

Tacksamhet

Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet,

 för den ger dig styrka och klokskap.

Bilden tagen från Skriet från kärnfammiljen

Tacksam för att jag bor i ett land utan dramatiska oväder.

Tänker på Alla drabbade i detta vackra land

Själens öga

Bild från Glädjekällan

Konstigt nog så går livet vidare trots allt som händer i världen.

Ja det här var några tankar från mitt lilla universum

Long Hot Summer... and just get over it!

Mitt hjärta fick en infarkt, ja egentligen tre, innan jag fattade galoppen. Alltid lika trögtänkt.

Inte är ett hjärta så vackert, som vi vill framställa det. 

Tycker det ser riktigt läskigt ut. 

Vem kom på att det skulle formas som ett vackert hjärta? 

Ni är hjärtligt välkomna att skriva en kommentar om ni känner för det!

Men just nu kan man bara kommentera

genom att klicka på klockslagetför inlägget.

Felet är under utredning

Jo då, våra hundar HAR en egen fläkt:)

Det här känns jätte jobbigt, att försöka komma igång och skriva igen efter en lång sjukskrivning. Är fortfarande sjukskriven. Man tappar allt självförtroende och tror sig inte klara va något alls längre. 

Längtar efter att bli kreativ igen men vet inte hur jag ska komma igång? 

Sen har jag misst mitt jobb. Min brukare ska flytta den 1a oktober och det är nästan 2 timmars restid med bil, dit hon flyttar, ja i varjefall på vintern, så det skulle inte bli lönsamt att pendla. Men man vet aldrig idag vad Arbetsförmedlingen tvingar en att göra? Kanske anser de att jag ska flytta? Jag som bara har ett par år kvar till pension. Inte kommer jag att få något nytt jobb inte:( Ja så tänker jag just nu i varjefall.

Är så osäker just nu och vet inte hur att få ihop alla pusselbitar i mitt liv, som  jag bara strött ut överallt det senaste året. Inget fungerar som förut. Inget är som det var. Inget kommer någonsin att bli som det var. Jag måste försöka acceptera det. Varför är det så svårt? Jag är en riktig "lipsill/pipsilll". Nostalgisk ut i fingerspetsarna. Tycker synd om mig själv. Kan inte leva på sjukpenningen. Vad gör man då? Lever ändå, eller? Självklart! 

Nu har jag klagat färdigt! 

Just nu  spelar de Abbas "The winner takes it all" .  Who is the winner in life?

Tales Of Mere Existence: "How To Cope With Depression" Tales Of Mere Existence

Visst verkar det enkelt? Just get over it!! :) I love that:)

Nu funderar jag över hjärtats
hållbarhet. Vad är det som gör det så skört/starkt?

Hälsningar från mitt  lilla universum