Varför Bloggar man? och hur det började för mig

Ja nu ställer jag en fråga som många med mig gjort, men jag tycker frågan är så intressant och undrar hur andra upplever sitt bloggande?

Har surfat runt bland några bloggar och ett svar var intressant, därför att det verkar stämma för mig . Något som hände mig för 24 år sedan ;) Länk till "hakke snackar" Sen finns det väldigt många olika orsaker till varför man Bloggar. Här är en annan länk till en Therese i Uppsala som berättar om när hon började blogga och varför.

Själv tycker jag det är roligt att få kontakt med så många människor i olika åldrar, så här på gamla dar. Det verkar heller inte vara så många i min ålder, som är intresserade av det här med datorer , i varjefall inte av mina vänner.  Men jag har faktiskt lyckats att övertala ett par arbetskamrater, som nu undrar hur de klarat sig utan dator förut, ja åtminstonde den ena, den andra har just tagit steget till att ha köpt en dator och går nu på kurs. Men hon är snart där hon med;)  och det är ju roligt tycker jag.

Själv har jag flyttat ifrån mina vänner mer och mer norrut med åren så kontakten blir då inte som den en gång var. En dag för ca ett år sedan så kände jag mig helt ensam i hela världen och trodde inte jag hade  några vänner kvar längre. Hade en vän som jag skrev sporadiskt till men hon bodde 12 mil ifrån mig och det hade inte blivit så mycket umgänge. När jag har jobbat och mina  lediga dagar har inträffat, har jag inte haft ork att vara social. Men när jag hade en svår period för ett år sedan ställde hon upp helt osjälviskt och  efter det föll det sig naturligtatt för oss båda att ta upp kontakten igen och det uppskattar jag verkligen. Sen en månad tillbaka har jag bloggat och har nu fått flera  blogg vänner som jag uppskattar och jag känner mig inte längre ensam;)

Jag vet presis när min skrivmani började.Det var 1986 en vanlig höst dag när jag öppnade min lilla Lanthandel på morgonen och skulle sätta ut löpsedlarna. På en av dem stod det "Kvinnor i 40 års åldern se upp". Artikeln handlade om att det var då man kunde få bröstcanser. Jag minns att jag blev alldeles kall.

Det hela började en högsommardag när alla ville ha Karré kotletter att grilla. Jag högg dem för hand och på kvällen hade jag väldigt ont i min högra arm och masserade mig under armen och kom då åt mitt bröst där jag kände en liten "suddig" knöl. Först tänkte jag att det var något jag fått av allt huggande. Kände lite på knölen då och då och tänkte att "överdriv nu inte som vanligt Helena , det är säker inte något farligt". Ja tiden gick och sommaren var över. Nu hade jag börjat känna på bröstet varje kväll och jämförde det med det andra. Men jag ville inte tro att det var något. Jag förträngde det helt.

När jag läst artikeln var det var som om ett ljus tändes och jag förstod direkt vad det var. Plötsligt var det som om något öppnade sig i min hjärna och jag fick tillgång till något som jag inte haft förut.

Det var efter det jag började skriva och kunde nu bara inte sluta. Men jag skrev allt i diktform till att börja med och på  dåligt julrim. Jag gömde mig bakom orden för jag vågade inte stå för allt jag skrev. På ett sätt ville jag bli förstådd, men på ett annat sätt så vågade jag inte riktigt stå för det jag skrev. Visste inte riktigt om det var sant eller inte? Var fick jag allt ifrån, undrade jag förundrad? Efteråt har jag konstaterat att jag hade fått tillgång till något som kallas Flow och hela mitt liv blev så småningom förändrat. En annan historia.

Nu har det blivit ett behov för mig att skriva och det om allt och om vad som helst. Har skrivit mycket för byrålådan under åren. Det mesta har blivit till dikter men inte alltid på rim numera. Jag tror också att vi alla eller många har ett behov att bli bekräftade på något plan. Har alltid tänkt att det måste finnas massor av liv som vore intressanta att läsa om. Har också alltid tyckt att verklighets baserad litteratur varit intressant att läsa. Idag finns möjligheten och det tycker jag är helt fantastiskt. Väldigt inressant att få ta del av alla Bloggar och att man gärna delar med sig av sitt liv.

Nu behöver man inte köpa dyra böcker längre, som man ändå inte har råd till;) och inte heller längre tid att läsa. Men har en bok om ifall att jag skulle få abstinens;) Har varit "bokgalen". Nu finns ju vännerna runt hörnet. Träffat på en sån vän jag inte sett på många många år och jag bara råkade springa på hennes blogg Hon är så uppfriskande att läsa. Önskar jag hade hennes vrede ibland och att jag kunde  uttrycka mig så lätt och ledigt. Orden bara flyter fram och ordförrådet tycks aldrig sina. Nu är hon min bloggvän. Ja sen är jag ju ett fan av änglar också om ni skulle ha missat det)

Repris från 2010 JAG KOMMER FRÅN

Om du trycker på titeln "Jag kommer från" Så ser du vad jag använt mig av för upplägg på detta.

Från Början fick jag tipset från Manotanten. jag tackar för det;)

Jag kommer från solvarma klippor, vindlande djupa vikar kantade av röda stugor och mörka furor som speglar sig i vattnet, från Keskos handmalda kaffe på fat, Guldmariekex och Valiolos gräddglass

Jag kommer från ett otal sommar hem med flagade tapeter, vedlårar och fotogenlampans dunkla sken, från kalla ute dass, Allers och Året runt och flugors surr på slingrande hängande remsor, från grodyngel i bäcken och bannor vid sen hemkomst med mjöldunken när man förstummad fördjupats sig i allt pip och surr i något dike

Jag kommer från mossa, blåsippsdungar, vitsippsfällt, gullviva och ormbunkar i daggvåt skog, från doften av nykokta vildhallon och blåbär, från slingrande stigar, tvättbrädevägar i dammande moln genom flyn och stora ärtfält där vi låg platt på marken och åt av de saftiga skedarna

Jag kommer från söndagskaffe, ”var inte storbjuden ta för dig av doppa”, sju sorters kakor och tårta, från gyllenröda kräftor stora som hummrar, helan går, från kjolar med färglada förkläden och hucklen, från Häggbloms stor släkt och Mattsons gråa fattigstuga med vita bonnrosor runt knuten, skithusblommor, nässlor och kottar

Jag kommer från ett hårt arbetande folk, krökta ryggar, sargade händer av gurkplockning, hel och ren med tvångstvättat ansikte och från gungande båtar på stormiga hav, från surrande gödselstackar, råmande kor som gav kalvdans, bräkande tackor och logdans med prassel i buskar och snår

Jag kommer från finska vinterkriget, springkällor, svampskogar och tjärade bryggor från riset i skogen som var min vilja, ulltråden, under stenen som läkte, från trollpackor, kamfert droppar på en sockerbit och pappa som klättrade i riggen på farfars galjas

Jag kommer från, glada fester, högljudda kvinnor och palvat fläsk som hängde i taket i häbret, från psalmbok, begravning och vigsel, från sommarregnets blippande på det pärtade taket

Jag kommer från Finström, egna barn och andras ungar, höhässjning, och barfotabarn på stubbade åkrar, från det ryska och finska tungsinnet, från Getas båtbyggare, segelskepp, och pontonbryggor, från falukorv för 3 kronor, bruna bönor med fläsk och halvöres piaster

Jag kommer från kvast Annas ett rum och kök, sex barn och änka, från kantstött poslin, vedspis med hällor, hemman och jordkällare och insamlade kvistar till värme, petrolium och Sven och Janne som gungade fridfullt i gungstolen

Jag kommer från jordbruk, roddbåtar, porlande bäckar och smultron på strån som vi plockade när vi vallade korna, från jordgubbsland med röda munnar, klippdockor, dofterna av nysågad tall

Jag kommer från det blommande träsket där man bankade tvätten ren, från den branta trappan till vinden med alla dess prång , rummet med skira gardinerna där morgonsolen värmde en vaken, det skyddande njurbältet och skinn huvan när jag satt på motorcykelns tank , och en bensinluktande röd Studebaker

 
 
 
 

Award

Tack Tina!

Så stollt över denna award;)

Sfinxen Bloggar: Tänd ett ljus

Tänd ett ljus här!

Sfinxen Bloggar: Tänd ett ljus

Klippkort på Akuten

Har suttit lite för mycket med armbågarna på bordet, visade det sig, när jag varit hemma och sjukskriven i två månader. Har märkt att den ena armbågen blivit lite konstig och jag har smort och kanske skrapat lite på den sådär disträ då och då.

Har jobbat ikväll och kände att den började ömma och till slut gjorde den riktigt on. Tittade på den och upptäckte att den blåst upp sig som en ballong. Så när jag kom hem så ringde jag och frågade vad det kunde vara. Ja lite tur ska man väl ha ibland, för hon sa att det fanns inte en människa där? Ingen som var sjuk ikväll? Konstigt? Bara jag? Så hon tyckte jag skulle komma dit. Jag bor presis bredvid som tur är nu när det blivit många sjuk besök.

Allt var över på en halv timme. De tömde armbågen på vatten, utan bedövning och nu ska jag äta pennisillin. Jätte tabletter som jag ska ta tre gånger om dagen! i 14 dagar. Det snabbaste läkarbesök jag någonsin varit på. Ja nu är jag så fullproppad av olika mediciner så snart får jag väl ta tabletter för att klara av att ta alla tabletter jag fått. Har hört talas om sånt.

Nä nu får det vara slut på alla krämpor! Det var ju inte sånt jag tänkt skriva om men nu blev det som det blev. Armbågen är mindre och jag slapp sitta 5 timmar på akuten i morgon. Ska jobba sista eftermiddagen den här veckan i morgon och sen är jag ledig och kan ligga hemma och "slicka mina sår".

Sjukbesök hos Doktor "Lill Prosten"

Ja då var det dags igen att beklaga sig. Men plötsligt känns allt ljusare idag. Har haft sån värk i min fot och mitt ben, så i morse ringde jag om en akut tid. Något måste vara fel! De tog mig på allvar och röntgade foten och sen ordnade läkaren att jag ska få komma till Akademiska och göra en större röntgen, Datortomografi Ja vi får se vad det visar. Bra att få klarhet i om det är något fel eller om det kommer att vara såhär i fortsättningoch då får man väl ställa in sig på det i så fall.

Ja man blir alldeles lugn när man får komma till en läkare Ja i alla fall jag. Känner mig trygg och väl omhändertagen av någon som vet och kan allt om  kroppens alla funktioner. Det sitter väl i från barndomen. Jag har aldrig upplevt någon läkarskräck, vad jag minns, som många andra har. Får man sen ett rosa piller ja då blir man ännu lugnare. Jag är klippt och skuren för placeboeffekten. Skulle de ge mig ett socker piller så skulle jag tro att det hjälpte om de sa att det gjorde det. Jag litar helt och fullt på vad en läkare säger Synd bara att olika läkare säger olika saker.

Ska man inte sluta äta semlor snart? Min man kommer hem med semlor var och varannan dag! Börjar tro att han har någon baktanke med det, hummm? Han har gått upp lite i vikt och kanske vill att jag också ska bli lite rundare? Snart ser jag väl ut som en semla. Jag kan nämligen inte säga Nej! Fattar inte det? Finns det hemma, så åker det ner, men finns det inte, så finns det inte.

Känner mig ju redan som en flodhäst i bassängen, när jag går på vattengymnastiken. Tycker det blir jättevågor när jag ska hoppa med knäna upp till hakan. Tänk så lätt det går i vattnet. Men de andra tanter och farbröderna får kallsupar, inte bra. Försöker att göra sakta men det blir ändå stora vågor av någon anledning?

Det här är något som jag också håller på med. Bra för ryggen sägs det. Ett gott råd tjejer, bli inte över 50!

Svart eller vitt

Ja som vanligt blev det inte som jag tänkt mig. Det hade gått bra hela veckan, en natt och två kvällstider. Det var dom två 13 timmars dagarna i helgen jag nu skulle klara av och jag var så glad och lycklig att jag kommit "hem" igen. Ja det känns som mitt andra hem. Vi hade en mysig lördag min brukare och jag. Var så ivrig att jag glömde att vila min fot då och då. Jag bara är sån, både på gott och ont och det blev det sista den här gången.

När jag vaknade på söndagmorgon så kunde jag inte stå på mitt ben, Bröt ihop fullständigt. Såg bara mörker framför mig, sittandes i en rullstol och inte kunna göra någonting. Ja det är ju typiskt mig, det med. När det gäller mig själv och mitt mående, så är det antingen svart eller vitt.

Det värsta var att jag visste att det inte fanns någon vikarie att få tag på med så kort varsel och att det skulle bli natten som skulle få ta smällen. Det gjorde inte saken bättre. Men vad gör man? Kunde bara inte gå! Hade mer värk i fot och ben nu,  än när jag bröt foten. Som tur var så var så fick jag förståelse för att jag inte kunde komma till jobbet. Men att överlåta 13 timmar till någon annan kändes inte bra och så mådde jag dåligt över det med.

Upptäckte också att jag fått ont och kramp i den andra höften också, därför att jag gått fel antagligen. Har vilat hela dagen och det började kännas bättre på eftermiddagen. Hade kramp förut så fort jag rörde mig men den har nu släppt.

Ja jag har talat med min arbetsledare och jag ska fortsätta, för det är bara en natt och två eftermiddagar den här veckan. Sen får jag ta det väldigt lugnt hemma. Jag har givetvis gjort för mycket här med, fast jag inte tyckt jag gjort nånting! Det var ju så roligt att äntligen kunna göra något, men nu vet jag var min gräns går.

Hittade en intressant konstnär när jag letade efter svartvita bilder, Liselotte Watkins, länken går till en annan Blogg som skriver om henne. En ung, ny, levande konstnär som verkar väldigt inne, om jag inte missuppfattat det. Har bott i New York i fem år med bor nu i det vintervita Sverige på söder, tror jag.  ja på alla sidor och Bloggar jag gick in på så lovprisade man henne. Hon har tydligen också en egen Blogg .

Jag blev också väldigt fascinerad av hennes bilder och kunde bara inte låta bli att ladda ner en massa. Det finns hur många som helst. Ja jag ska försöka att inte överdriva, som vanligt. Men tar med några. Kan bara inte låta bli.

Ja det blev inte bara i svart och vitt för lite färg i livet måste man ju ha. Men henne färger är ganska sparsmakade och det tilltalar mig. Hon betecknas väl som mode konstnär  skulle jag tro.

Hon har skrivit en bok också som jag gärna skulle läsa men som sägs vara slut överallt men den kanske går att få tag på. Vi får se.