I morse när jag steg upp känndes det som om min kropp hade gett upp.
I går när jag steg upp så känndes det något sånär. Var på bra humör och kände mig glad för den hjälp vi skulle få. Vi var in till Uppsala till min mans bror som hjälpte oss med min bil. Jag hade fått två 2 or som skulle åtgärdas och jag ska ombesikta den idag.
Dom var tvungna att stå ute i snön, garaget var fullt av bilar;) och fixa med min bil, så jag kände att jag ville ge något tillbaka och började städa lite lätt, han är singel´och jobbar jämt och har 3 barn varav 2 bor hos honom. Han är otroligt hjälpsam trots allt han har att göra.
Igår jobbade han hemma och gick med en bluetooth i örat, för han skulle vara till hands för de lastbilsföretag han jobbar på. Han har blivit arbertsledare och ska vara behjälplig för alla som behövde det. Det ringde hela tiden och han sa var det skulle lasta och vart de skulle åka och så vidare. På datan hade han en GPS så han kunde ha koll på var alla lastbilar befann sig och se om de körde åt rätt håll. Ja jag var mäkta imponerad. En ros till Dig Stefan!
Jag tyckte inte att jag gjorde så mycket, lagad e lite mat tog hand om disken och sopade av lite grand. De var klar på 3 timmar och då hade jag fått värk i foten, så när vi skulle köra hem så hade jag problem med att koppla ur. När vi äntligen kom hem så var jag så otroligt trött att jag bara var tvungen att lägga mig. Det var jobbigt att köra överhuvudtaget i det vädret som var igår och jag spände mig så för att se, för det stänkte smutsig snö på rutan, hela vägen, från alla bilar som körde om. Ville inte köra så fort och då blir det så.
Ja så när jag skulle stiga upp idag så fungerade inte en enda led! Foten, knäet och nu kände jag även av det andra knäet och ryggen! Höll på att bryta ihop. Blev jätte ledsen. Jag kan inte gå på min sjukgymnastik just nu, därför att jag har så ont i foten. Och för att jag har spik i foten och inte kunnat röra mig på 2 månader, har jag gått upp i vikt, och överbelastat knäet på det andra benet och på grund av det, så har nu båda knäna blivit drabbade. Det känns som jag hamnat i moment 22. Jag kan inte röra mig på grund av krämpor. kan inte gå ner i vikt utan att röra mig osv.
Har varit uppe en timme nu och det börjar kännas lite bättre. Ska besikta om en timme och ber till högre makter att de inte har något mer att anmärka på. Jag är så beroende av min bil för att kunna jobba. Och det ska jag göra idag efter lunch.
Ja nu har jag fått skriva av mig lite och det känns bra av någon anledning? Vill jag ha sympati eller? Kanske, det är mänskligt men jag vill också ha någon att "prata" med över huvud taget. Så känns det för mig. Har äntligen fått en tid för min besiktning, på Akademiska, den 31 mars. Det känns bra. Nu får jag göra mig i i ordning för bilens besiktning.
