Sfinxen Bloggar

måndag 22 mars 2010

Mitt Jag

1988

MITT JAG

MITT

EGOTRIPPADE

JAG

SJÄLVFIXERAD

EGOISTISK

OANSVARIG

OPÅLITLIG

DUMDRISTIG

IDIOTISKT

OMÖJLIG

FANTASILÖST

INSNÖAD

HORRIBELT

UPPFORDRANDE

SKAMLÖST

KRÄVANDE

DEN

SJÄLVKLARA

RÄTTIGHETEN

ATT VÄLJA!

Sfinxen

När jag är svag

1988

NÄR JAG ÄR SVAG

Ibland är det svårt att på jorden vara

För det är så svårt att på alla

Orden svara

Det är som att försöka se i dimma

Då är det lättare att

Bara rimma

Jag döljer mig gärna bakom orden

Som om dom kom från

nån annan på jorden

Orden dom är mitt andra jag

Dom tar jag till när jag

Känner mig svag

När allting känns fel och inget

känns rätt

Då får jag plötsligt ett

Annat sätt

Då blir jag plötsligt stark

I orden

Då är jag ej längre

En i horden

Med pennan i handen jag blir

Så stor

Då är det den andra som i

Mej gror

Med pennan jag slåss för

Brinnande livet

Allting med den det blir då

Så givet

Allt känns då rätt

På alla de sätt

Sfinxen

Södagsbarn

1987

SÖNDAGSBARN

Söndags barn är lyckliga barn

min mor mig sa

ty jag föddes på en sådan dag.

Söndagen den 10 november 1946 kl 03.00 på Åland för 40 år sedan började jag att envist arbeta mig ut till livet.

Exakt på dagen och klockslaget 40 år senare, fast nu var det en måndag, genomgick jag samma värkande ångestfyllda väg och kl 03.00 föddes jag igen.

Men jag kunde fortfarande känna smärtan i tio timmar till

innan jag denna gång räddades till livet av en ung läkare på Tenerife i Puerto De La Crus på Hotel Marte våning 8 ensam och utlämnad åt hela den stora världen som den såg ut idag.

ELÄNDE, ELÄNDE, ELÄNDE vart jag mig i världen vände. Men denna gång som jag föddes lovade jag mig dyrt och heligt, att denna gång skulle jag leva ett bättre och sundare liv.

Inte slösa bort en sekund, minut, timme, dag, vecka, månad, år

på något oväsentligt, utan vara tacksam, glad och nöjd vad än livet hade i beredskap åt mig. Men,,,

Sfinxen

Ja nu kanske jag ger mig ut på djupt vatten, därför att det finns säkert många åsikter i ämnet. Också hur många berättelser som helst, här på nätet. Men jag tänkte bara simma lite på de grundare vattnen.

Tror ni på Mirakel?

Ja det största miraklet är väl Vi själva och vår hjärna, enligt mig. Jag är så intresserad av sånt här att jag bara inte kan låta bli att ta upp lite.

The Miracle of LIfe del 2

När jag var ung så trodde jag att mirakel bara hände vissa människor och då så kallade religiösa och att det handlade om att få uppleva något extra ordinärt. Ja jag vet inte vad jag trodde egentligen? Men idag har jag en helt annan syn på mirkel.

Vi lever i en Mirakel värld. Bara det här, att jag sitter och skriver just nu. Och att människor från hela världen kan ta del av det, om dom vill och mot förmodan skulle hitta lilla mig. Men tanken är svindlande.Vem av oss "normala" kan förklara detta mirakel? När radion kom så tyckte vi att det var ett mirakel. Hur kunde man höra saker som transporterades genom luften? Men som med allt annat så vande man sig med det och samma med teven. Helt naturligt idag. Ja Glödlampan var också ett mirakel, då det begav sig. Nu är "nätet" en av de stora miraklen, för mig.

Idag växer barn upp med allt det här, med både radio, teve och data. Och att det skulle vara ett Mirakel, det tror jag inte att någon överhuvudtagen ägnar en tanke åt Det bara är så. Det finns och de reflekterar inte över att det inte alltid har funnits. Inte i början i varjefall. Innan de läst lite historia.

Ju äldre man blir, ja i varjefall jag, så börjar jag mer och mer fundera över världen, jorden och alla mirakel jag läst om. En sak som också är svindlande är att när jag börjar tänka på universum och dess svarta hål, ja då svindlar det till riktigt ordentligt i min lilla hjärna och jag känner att jag måste sluta att tänka på det, för att annars kulle jag bli "knäpp".

Börjar förstå vad ordet ödmjukhet står för. Tycker ibland att jag känner mig ödmjuk, men kanske inte tillräcklig. Det är svårt att vara ödmjuk för jämnan, men något jag tycker att jag borde vara. Ödmjuk inför livet, naturer och alla djur och växter som vi bara tar som något naturligt. Det att kunna plocka mat "ifrån marken". Var ett tag faschinerad av sience Ficttion. Fast idag tycker jag att vi är där. Nu kan vi manipulera med det mesta. Få större grödor, med och få djuren att se ut och

Vi kan idag också få se det mirakel som händer i ett djur från när de blir befruktat och vi kan följa förloppet från början till födsel. Såg ett program om hajar och hur de får sina små att överleva i magen utan att ha en moderkaka som försörjer dem. Lite ruskigt, men de får så många små att de som är är starkast överlever genom att äta upp sina syskon. Så har det altså alltid varit utan att vi vetat om det.

Allt som vi människor varit en gång i tiden, som kanibaler till exempel, speglar sig i djurens värld eller så är det vi som speglar djuren? Kom inte djuren före oss människor? Som jag har uppfattad det så levde de långt före vår tid och vi vet kanske inte riktigt hur länge ens? Visst måste det vara så då att vi är en mutation av något djur? Vad sägs om apor och eller chimpanser? Det är väl nu först som vi börjat förstå att vilda djur också har tankar och framför allt känslor.

Elefanter sörjer presis som vi människor. Och barn till apor och chimpanser dör av sorg när de blir tagna från sina föräldra eller när deras föräldrar blir dödade. De behöver massor av kärlek, närhet och värme presis som våra spädbarn, för att överleva. Som tur är finns det människor som engagerar sig helt och fullt i att ta hand om övergivna djur. Beundransvärt. Har tittat mycket på Nature de sista åren och tycker det är ett otroligt bra och upplysande program.

De hängivna filmar också allt som händer i våra vatten och man får se dessa fantastiska djur som man aldrig annars skulle få se och det är som taget ur en science fiction film. Så vackra och med former och utseende som man inte ens hade kunnat föreställa sig. Sjöhästen är det vackraste jag vet och att det är mannen som bär och föder dess barn. Och så finns det dom som engagerar sig att filma de allra minsta djure på vår planet som vi inte kan se med blotta ögat hur det ser ut. Ja det är också så fantastiska att man häpnar. Så vackra och ibland groteska men mest vackra i olika färger och de mest fantastika former. Bara en sån sak att en fjäril lever i vattnet i två år innan den krälar upp på land och förpuppar sig och hänger där jätte länge innan den blir den vacka fjärlil som sen inte lever så länge. Visst är det fantastiskt? Alla dessa djur har också en strategi och en tanke med sitt liv. Naturens mirakler.

N'ä nu får jag nog sluta. Som vanligt kan jag hålla på hur länge som helst. Men det får räcka för den här gången. Tog väl inte riktigt upp det jag hade tänkt mig men det kommer säkert mer infall från min hjärna.

Har en gång själv upplevt ett mänskligt Mirakel men det är en annan historia.

Här nedan en som upplevt ett Mirakel

Belive in The Lord

torsdag 18 mars 2010

Shabby Chic smycken

Hittade den här vackra bloggen när jag surrade runt på nätet. Hon har så otroligt vackra Shabby Chic smycken

Jag har alltid Älskat Shabby Chic. Men när ska man

få tid att göra sitt hem lite mer

Shabby Chict?

Det fanns en gång en teve kanal

där det bara visades

Shabby Chic inredningar.

Men vet inte vart den tog vägen?

Här nedan hennes affär

Mags Smyckes Design

Sedan har hon en tävling

där man kan vinna detta vackra Shabby Chic smycke

Sista dag 20 mars

Tävling var med och vinn vackert smycke

Shabby Chic smycke

Jag vet inte om jag gjort rätt? Men för att delta i tävlingen

skulle man länka till hennes sida

med bilden, tror jag?

Men klarade inte av att länka med bilden!

Ja så jag gjorde såhär för jag tyckte

smyckena var så fina.

Lär väl ändå inte vinna något

brukar inte vinna

Hur att få städat på "8 röda..."

Vill ni ha hjälp med städningen?

Ja vem vill inte det?

Nu först förstår varför människor alltid har så städat och fint när man hälsar på sådär hux flux! Ring mig, så kommer jag på "8 röda ...". Ja som gäst då;) Inte för att städa för det kommer att sköta sig själv.

I går kväll fick man man veta att en gammal vän skulle komma och hälsa på oss, därför att han hade ett ärende till den här lilla avkroken. Det var sent och jag hade redan gått till sängs. Men i morse så påminde han mig om besöket.Vilken fart det blev på oss båda! Några gäster har vi inte haft på åratal, känns det som. Vi har två hundar och de som har hund vet vad det innebär, i det här vädret. En är alltså långhårig! Så en dammsugning håller bara några timmar sen finns det hundhår runt kanterna igen.

Det sista året så har vi haft så mycket annat att tänka på, än att städa, så vi hade börjat vänja oss vid, lite sådär smått, att såhär ser det tydligen ut hemma hos oss. Men i morse så öppnade jag ögonen och kunde inte tro vad jag såg. Här behövdes stor röjas! Sagt och gjort. Min man tog tag i den bångstyriga dammsugaren och brottades med att få slangen dit han ville. Ja det var bara till att gå undan, för annars hade man kunnat råka illa ut. Han gick på alldeles förfärligt och anföll alla dammtussar och hundhår med en energi som jag sällan sett.

Jag gjorde vad jag kunde, bland annatså så röjde jag på köksbordet, där vi båda har våra datorer står. Så några gäster får liksom inte plats där längre. Sen blev det givetvis duschning för oss båda och nya frächa kläder och så vidare. Min man stressade ut ett par ärenden också men till slut var vi klara, med det vi tyckte räckte för stunden och satt där vid köksbordet. Rena och hela och förväntansfulla för den gäst som skulle komma och som hade uppmanat en sån stor energi från oss.

Vi tittade på varandra, ja inspekterade om vi tyckte att vi dög? Jodå det fick väl duga. Jag var mest orolig eftersom jag inte längre kommer i ett par av alla de många jeans jag har;( Två månaders sjukskriving, tog tag i alla kalorier jag stoppade i mig under den tiden och lagrade dom på ställen där de inte fanns någon anledning att lagra. Något som jag har svårt att acceptera. Som tur var hade jag sparat alla mina långkjolar som jag alltid älskat att gå och sjava i, men opraktiska att jobba i. Man känner sig aldrig tjock i en sån för de är vida och faller så vacker runt alla runda former.

Ja vi hade väl suttit ett tag och började titta på klockan. Personen i fråga skulle ha varit här nu, men var kanske lite försenad, för det var ju en åtta mil att åka. Men när det gått över en timme så insåg vi att vi kanske ändå inte skulle få något besök. Men rätt nöjda ändå med det vi hade åstakommit.

Ja summan av karemumman är, att man behöver få besök då och då för att vakna upp ur dimmorna och se på sitt liv och sitt hem, med ögon, som man tror att andra kommer att se på det. Är det så för andra också, eller gäller det bara för oss?

Undrar om Änglar städar?

onsdag 17 mars 2010

Livslögner & Kriser

Ja här var det tänkt att jag skulle skriva om Livslögner & Kriser. Har haft några i mitt liv. Varje gång man genomgår en kris så växer man sägs det. Man går in i kris med en depression och går ur den hel och bättre vetande. Men stämmer det?

Har sedan många år funderat över ordet Livslögner. Det sägs att vi alla lever i en livslögn och den enda gången vi ser på vårt liv med klara ögon är när vi är deprimerade. Det låter väl uppmuntrande för alla oss som någon gång haft en depression?

Jag vet att jag döljer mitt liv bakom vissa livslögner. Vem vill, orkar att alltid se livet som det är? Då skulle vi alla gå omkring med huvudet nerböjt och med en ständig depression hängande över oss. Dom som säger sig orka se livet som det är tror jag bara är såna som inte insett att de lever i en livslögn eller så är de så starka att de orkar gå genom livet och bära på allt det lidande som finns omkring oss. Ja i hela världen.

Jag älskar änglar, det har jag alltid gjort. Jag har bestämt mig för att tro på änglar och ett liv efter detta. Många kanske tycker att det bara är "dravel" men för mig fungerar det. Jag ser inga änglar och jag har heller aldrig sett några. Men jag älskar dom för de är alltid så vackra, och att titta på vackra saker kan väl aldrig vara fel? Det sägs också att de vi matar in i vår hjärna(hårddisk) kommer också ut. Mjukvaran är väl vi själva?

Sökte lite på nätet och fann en massa saker om livslögner & Kriser. Just nu så pågår det en kris bland alla långtids sjukskrivna. Levde de i en livslögn innan regeringen bestämde att de visst kunde arbeta? Ja de flesta av dom, tror regeringen. Det står så mycket bra i de länkar jag har lagt upp, att jag just nu inte vill förstöra, med mina ord, vad som sagts . Jag har väl inte engagerat mig särskillt mycket under mitt liv men när saker och ting börjar närma sig då är det ofrånkomligt att inte göra det. Ja man väljer själv vad man vill läsa och tar till sig det man själv känner är rätt. För det som kan kännas rätt för en person, kan vara fel för en annan. Sen är jag inte så bra på att uttrycka ilska den har liksom fastnat nån stans på vägen, men jag jobbar på det.