Hur att få städat på "8 röda..."

Vill ni ha hjälp med städningen?

Ja vem vill inte det?

Nu först förstår varför människor alltid har så städat och fint när man hälsar på sådär hux flux! Ring mig, så kommer jag på "8 röda ...". Ja som gäst då;)  Inte för att städa för det kommer att sköta sig själv.

I går kväll fick man man veta att en gammal vän skulle komma och hälsa på oss, därför att han hade ett ärende till den här lilla avkroken. Det var sent och jag hade redan gått till sängs. Men i morse så påminde han mig om besöket.Vilken fart det blev på oss båda! Några gäster har vi inte haft på åratal, känns det som. Vi har två hundar och de som har hund vet vad det innebär, i det här vädret. En är alltså långhårig! Så en dammsugning håller bara några timmar sen finns det hundhår runt kanterna igen.

Det sista året så har vi haft så mycket annat att tänka på, än att städa, så vi hade börjat vänja oss vid, lite sådär smått, att såhär ser det tydligen ut hemma hos oss. Men i morse så öppnade jag ögonen och kunde inte tro vad jag såg. Här behövdes stor röjas! Sagt och gjort. Min man tog tag i den bångstyriga dammsugaren och brottades med att få slangen dit han ville. Ja det var bara till att gå undan, för annars hade man kunnat råka illa ut. Han gick på alldeles förfärligt och anföll alla dammtussar och hundhår med en energi som jag sällan sett.

Jag gjorde vad jag kunde, bland  annatså så röjde jag på köksbordet, där vi båda har våra datorer står. Så några gäster får liksom inte plats där längre. Sen blev det givetvis duschning för oss båda och nya frächa kläder och så vidare. Min man stressade ut ett par ärenden också men till slut var vi klara, med det vi tyckte räckte för stunden och satt där vid köksbordet. Rena och hela och förväntansfulla för den gäst som skulle komma och som hade uppmanat en sån stor energi från oss.

Vi tittade på varandra, ja inspekterade om vi tyckte att vi dög? Jodå det fick väl duga. Jag var mest orolig eftersom jag inte längre kommer i ett par av alla de många jeans jag har;( Två månaders sjukskriving, tog tag i alla kalorier jag stoppade i mig under den tiden och lagrade dom på ställen där de inte fanns någon anledning att lagra. Något som jag har svårt att acceptera. Som tur var hade jag sparat alla mina långkjolar som jag alltid älskat att gå och sjava i, men opraktiska att jobba i. Man känner sig aldrig tjock i en sån för de är vida och faller så vacker runt alla runda former.

Ja vi hade väl suttit ett tag och började titta på klockan. Personen i fråga skulle ha varit här nu, men var kanske lite försenad, för det var ju en åtta mil att åka. Men när det gått över en timme så insåg vi att vi kanske ändå inte skulle få något besök. Men rätt nöjda ändå med det vi hade åstakommit.

Ja summan av karemumman är, att man behöver få besök då och då för att vakna upp ur dimmorna och se på sitt liv och sitt hem, med ögon, som man tror att andra kommer att se på det. Är det så för andra också, eller gäller det bara för oss?

Undrar om Änglar städar?

Livslögner & Kriser

Ja här var det tänkt att jag skulle skriva om Livslögner & Kriser. Har haft några i mitt liv. Varje gång man genomgår en kris så växer man sägs det. Man går in i kris med en depression och går ur den hel och bättre vetande. Men stämmer det?

Har sedan många år funderat över ordet Livslögner. Det sägs att vi alla lever i en livslögn och den enda gången vi ser på vårt liv med klara ögon är när vi är deprimerade. Det låter väl uppmuntrande för alla oss som någon gång haft en depression?

Jag vet att jag döljer mitt liv bakom vissa livslögner. Vem vill, orkar att alltid se livet som det är? Då skulle vi alla gå omkring med huvudet nerböjt och med en ständig depression hängande över oss. Dom som säger sig orka se livet som det är tror jag bara är såna som inte insett att de lever i en livslögn eller så är de så starka att de orkar gå genom livet och bära på allt det lidande som finns omkring oss. Ja i hela världen.

Jag älskar änglar, det har jag alltid gjort. Jag har bestämt mig för att tro på änglar och ett liv efter detta. Många kanske tycker att det bara är "dravel" men för mig fungerar det. Jag ser inga änglar och jag har heller aldrig sett några. Men jag älskar dom för de är alltid så vackra, och att titta på vackra saker kan väl aldrig vara fel? Det sägs också att de vi matar in i vår hjärna(hårddisk) kommer också ut. Mjukvaran är väl vi själva?

Sökte lite på nätet och fann en massa saker om livslögner & Kriser. Just nu så pågår det en kris bland alla långtids sjukskrivna. Levde de i en livslögn innan regeringen bestämde att de visst kunde arbeta? Ja de flesta av dom, tror regeringen. Det står så mycket bra i de länkar jag har lagt upp, att jag just nu inte vill förstöra, med mina ord, vad som sagts . Jag har väl inte engagerat mig särskillt mycket under mitt liv men när saker och ting börjar närma sig då är det ofrånkomligt att inte göra det. Ja man väljer själv vad man vill läsa och tar till sig det man själv känner är rätt. För det som kan kännas rätt för en person, kan vara fel för en annan. Sen är jag inte så bra på att uttrycka ilska den har liksom fastnat nån stans på vägen, men jag jobbar på det.

Är du eller någon i din närhet drabbad?

I vår familj är vi det.

Det pågår en tragedi i Sverige just nu

Bekämpa sjukdomar och inte sjuka

Nätverket Resurs Respekt För Sjuka Och Utsattas Rätt i Samhället

Här en röst ur mängden

Sjuka är också människor

 

Ur Sydsvenskan 2008
Den nya fasen i livet Ständig livskris

Nostalgitripp

Ja så var den helgen över. Jobbade extra i söndags och de gick bra. Nu börjar jag som många andra att redan längta till nästa lediga helg. Men den infaller bara varannan vecka tyvärr.

Hade ett kontorsjobb en gång i tiden och då hade man ledigt varje helg. Just då kunde jag inte tänka mig att det fanns nåt annat alternativ. Trodde att alla hade det så. Men jag var ung och oerfaren. Nu är jag bara ung.

Mitt första riktiga jobb var som Kartriterska på Domänstyrelsen som låg i hörnet vid  slussen på den tiden. Jag var 18 år och det fanns hur mycket jobb somhelst. Hade gått en kurs för att lära mig rita kartor och texta med mall och för hand som man gjorde då. Jobbade några år där sen bytte jag till SGU, Sveriges Geologiska Undersökning. Där trivdes jag i det gamla Naturhistoriska museet, med dom slitna trapporna. Vi hade ett kontor längst ner i ett hörn. Jag stortrivdes med att rita kartor. Vi ritade inmutningar från Norrland. Det var guld fynd och andra  ädla metaller, som man mutade in. Trodde jag skulle ha det yrket hela mitt liv för det kändes så rätt. Hade många trevliga arbetskamrater som jag idag ibland tänker på och undrar hur det gick för dom i livet. Man försöker hålla kontakten till en början men den sinar så småningom av naturliga själ.

Det slutade med att jag fick en överansträngd muskel i min höger arm och fick skrivkramp och var tvungen att byta yrka.

Så då sökte jag till DBF "De Blindas Förening" som det hette på den tiden. Låg på söder, men vi flyttade ut till nybyggda större lokaler vid skogskyrkogården i Enskede och då bytte de namnet till "Synskadades Riks Förbund". SRF. Jag jobbade på "Talboken" där alla talböcker lästes in för synskadade eller andra som ville lyssna. Det var ett spännande kontorsjobb. Jag skulle hålla reda på alla böcker som lästes in och boka studio tid och sen skulle jag se till att det skickades en kopia till "Stim" så att författaren till boken också fick betalt. Jag höll också reda på inläsarnas tider och såg till att de fick betalt. Ja det var så mycket att hålla reda på att jag själv fick upprätta ett dokument där jag kunde pricka av att jag gjort allt. Jag fick också lära mig att sköta en studio, av en ung synskadad kille som annars skötte den, så att jag kunde byta av honom ibland.

Ja jag fick delta i det mesta på den tiden. Jag  fick också  vara med om stora förändringar, som när vi gick över från band till kassett. Det var en revolution då och  det varI BMsom var de första som fick distribuera kassetterna. Det var många om buden. Man fick åka på "mutresor" och såna saker och även jag fick följa med på allt och på stora middagar som vi bjöds på. Jag var ju chefens sekreterare altså.

Ja det här skulle ha kunnat vara jag ;)

Alla var kompis med chefen, en kille i min ålder, som var med från början och utvecklade Talboken. Ja vi hade mycket roligt tillsammans vi som arbetade där. Det var också då som det stora kontorslandskapet lanserades. Förut hade vi alla eget kontorsrum, men nu satt vi samlade i ett enda stort rum, med skärmar som insynsskydd. Sen byggdes det nya inläsningsstudios efter konsten alla regler och det var också nytt och mycket övertänkt om hur de skulle utformas. Vi var alla med och fick säga vad vi tyckte och så fick vi även vara med och bestämma om inredning, färger, möbler, hyllor och gardiner. Man kände att man var någon på den tiden.

 Jo den första datorn, hos oss i varjefall, kom då och vi stod alla och stirrade på den lilla fyrkantiga lådans skärm med en massa siffror som blinkade. Vi fattade inte ett dyft men men nickade och höll med, för alla var så uppjagade. Kommer ihåg att chefen sa att, "detta var framtiden".  Så rätt han hade.

Ja det var mycket som hände inom den sektorn. De som jobbade där var alla synskade på något sätt och de fick pröva på nya uppfinningar för att kunna se bättre. Man fick också träffa den tiden kändisar, för det var oftast de som läste in.. Ja åtminstonde romaner och noveller. Alla var så trevliga och vi var som en stor familj och gjorde saker tillsammans. En sammanhållning som inte finns idag. Sen fanns de dom som läste in matte böcker! Jag var djupt imponerad av att någon skulle kunna lära sig matte av att lyssna på någon som läste in olika tal och det var matte på hög nivå.

Den här gamla hederliga kulramen använde de synskadae killarna sig av för att hålla reda på kassetterna och på vilken sida de var av kassetten.  

Vi hade givetvis firmafester och julfester och alla det fester man kunde tänkas ha. Alla synskade hade en enorm humor och när de sprang på varandra i korridorerna så kunde man höra "Se dig för ditt J...a blindstyre" och såna saker. En gång på en julfest så skulle vi från talboken "uppträda" Ja vi skulle sjunga "Ser du stjärnan i det blå". Och då svarade en av killarna "Nääää"! Och alla skrattade gott.

Jag visste inget om synskade innan jag började där och hade väl fördomar som så många andra. Gick dom verkligen på teater? Tittade dom verkligen på teve? Gick dom verkligen på Bio? Åkte dom verkligen på semester till Kanarieöarna? Ja dom till och med renoverade sitt hus spikade och målade om och tapetserade! Ja och mycket mer. Jag var mäkta imponerad. Det här var alltså över 40 år sedan.

Jag lärde mig också punktskrift på Braille som säkert fortfarande används idag men nu har den väl vidareutvecklats. Fast punkterna är nog desamma. Den bestod av 6 tangenter. Tre på varje sida för varje hand. Jag kunde också till slut läsa skriften med ögonen men aldrig med händerna.

De var dom som var så duktiga att dom läste den första raden med ena handen ,samtidigt som dom läste den andra raden med den andra handen och dom läste lika, om inte snabbare , än vi som läste med ögonen

Jag minns en tråkig sak, som hände två synskade tjejer som var i 20 års åldern. De var  modiga och tog en solresa tillsammans. Den slutade med att de satt på rummet i tre veckor utan att våga gå ut! Ingen brydde sig och ingen saknade dom tydligen heller? Normalt så brukar ju guiderna engagera sig lite grand och tala om vad dom kan göra och tipsa om saker och ting. Men dom hade väl otur. Kanske var dom för blyga och  tillbakadragna också. Men det var modigt av dom tyckte alla. Andra hade gjort det före dom och det hade gått bra. Ja jag tyckte att alla var modiga.

Ja jag saknar den tiden, jag är glad för det jag fått uppleva. Det har gett mig livserfarenhet som jag nu försöker samla ihop och trä upp på ett pärlband.

Oredigerat inlägg

Hade lagt ut ett oredigerat inlägg idag på eftermiddagen, om någon läste det Skulle till jobbet och tryckte på spara, trodde jag, men publicerade. Det var inte alls klart. Fick lite bråttom när jag såg vad klockan var;) Det kommer så småningom.

Varför Bloggar man? och hur det började för mig

Ja nu ställer jag en fråga som många med mig gjort, men jag tycker frågan är så intressant och undrar hur andra upplever sitt bloggande?

Har surfat runt bland några bloggar och ett svar var intressant, därför att det verkar stämma för mig . Något som hände mig för 24 år sedan ;) Länk till "hakke snackar" Sen finns det väldigt många olika orsaker till varför man Bloggar. Här är en annan länk till en Therese i Uppsala som berättar om när hon började blogga och varför.

Själv tycker jag det är roligt att få kontakt med så många människor i olika åldrar, så här på gamla dar. Det verkar heller inte vara så många i min ålder, som är intresserade av det här med datorer , i varjefall inte av mina vänner.  Men jag har faktiskt lyckats att övertala ett par arbetskamrater, som nu undrar hur de klarat sig utan dator förut, ja åtminstonde den ena, den andra har just tagit steget till att ha köpt en dator och går nu på kurs. Men hon är snart där hon med;)  och det är ju roligt tycker jag.

Själv har jag flyttat ifrån mina vänner mer och mer norrut med åren så kontakten blir då inte som den en gång var. En dag för ca ett år sedan så kände jag mig helt ensam i hela världen och trodde inte jag hade  några vänner kvar längre. Hade en vän som jag skrev sporadiskt till men hon bodde 12 mil ifrån mig och det hade inte blivit så mycket umgänge. När jag har jobbat och mina  lediga dagar har inträffat, har jag inte haft ork att vara social. Men när jag hade en svår period för ett år sedan ställde hon upp helt osjälviskt och  efter det föll det sig naturligtatt för oss båda att ta upp kontakten igen och det uppskattar jag verkligen. Sen en månad tillbaka har jag bloggat och har nu fått flera  blogg vänner som jag uppskattar och jag känner mig inte längre ensam;)

Jag vet presis när min skrivmani började.Det var 1986 en vanlig höst dag när jag öppnade min lilla Lanthandel på morgonen och skulle sätta ut löpsedlarna. På en av dem stod det "Kvinnor i 40 års åldern se upp". Artikeln handlade om att det var då man kunde få bröstcanser. Jag minns att jag blev alldeles kall.

Det hela började en högsommardag när alla ville ha Karré kotletter att grilla. Jag högg dem för hand och på kvällen hade jag väldigt ont i min högra arm och masserade mig under armen och kom då åt mitt bröst där jag kände en liten "suddig" knöl. Först tänkte jag att det var något jag fått av allt huggande. Kände lite på knölen då och då och tänkte att "överdriv nu inte som vanligt Helena , det är säker inte något farligt". Ja tiden gick och sommaren var över. Nu hade jag börjat känna på bröstet varje kväll och jämförde det med det andra. Men jag ville inte tro att det var något. Jag förträngde det helt.

När jag läst artikeln var det var som om ett ljus tändes och jag förstod direkt vad det var. Plötsligt var det som om något öppnade sig i min hjärna och jag fick tillgång till något som jag inte haft förut.

Det var efter det jag började skriva och kunde nu bara inte sluta. Men jag skrev allt i diktform till att börja med och på  dåligt julrim. Jag gömde mig bakom orden för jag vågade inte stå för allt jag skrev. På ett sätt ville jag bli förstådd, men på ett annat sätt så vågade jag inte riktigt stå för det jag skrev. Visste inte riktigt om det var sant eller inte? Var fick jag allt ifrån, undrade jag förundrad? Efteråt har jag konstaterat att jag hade fått tillgång till något som kallas Flow och hela mitt liv blev så småningom förändrat. En annan historia.

Nu har det blivit ett behov för mig att skriva och det om allt och om vad som helst. Har skrivit mycket för byrålådan under åren. Det mesta har blivit till dikter men inte alltid på rim numera. Jag tror också att vi alla eller många har ett behov att bli bekräftade på något plan. Har alltid tänkt att det måste finnas massor av liv som vore intressanta att läsa om. Har också alltid tyckt att verklighets baserad litteratur varit intressant att läsa. Idag finns möjligheten och det tycker jag är helt fantastiskt. Väldigt inressant att få ta del av alla Bloggar och att man gärna delar med sig av sitt liv.

Nu behöver man inte köpa dyra böcker längre, som man ändå inte har råd till;) och inte heller längre tid att läsa. Men har en bok om ifall att jag skulle få abstinens;) Har varit "bokgalen". Nu finns ju vännerna runt hörnet. Träffat på en sån vän jag inte sett på många många år och jag bara råkade springa på hennes blogg Hon är så uppfriskande att läsa. Önskar jag hade hennes vrede ibland och att jag kunde  uttrycka mig så lätt och ledigt. Orden bara flyter fram och ordförrådet tycks aldrig sina. Nu är hon min bloggvän. Ja sen är jag ju ett fan av änglar också om ni skulle ha missat det)

Repris från 2010 JAG KOMMER FRÅN

Om du trycker på titeln "Jag kommer från" Så ser du vad jag använt mig av för upplägg på detta.

Från Början fick jag tipset från Manotanten. jag tackar för det;)

Jag kommer från solvarma klippor, vindlande djupa vikar kantade av röda stugor och mörka furor som speglar sig i vattnet, från Keskos handmalda kaffe på fat, Guldmariekex och Valiolos gräddglass

Jag kommer från ett otal sommar hem med flagade tapeter, vedlårar och fotogenlampans dunkla sken, från kalla ute dass, Allers och Året runt och flugors surr på slingrande hängande remsor, från grodyngel i bäcken och bannor vid sen hemkomst med mjöldunken när man förstummad fördjupats sig i allt pip och surr i något dike

Jag kommer från mossa, blåsippsdungar, vitsippsfällt, gullviva och ormbunkar i daggvåt skog, från doften av nykokta vildhallon och blåbär, från slingrande stigar, tvättbrädevägar i dammande moln genom flyn och stora ärtfält där vi låg platt på marken och åt av de saftiga skedarna

Jag kommer från söndagskaffe, ”var inte storbjuden ta för dig av doppa”, sju sorters kakor och tårta, från gyllenröda kräftor stora som hummrar, helan går, från kjolar med färglada förkläden och hucklen, från Häggbloms stor släkt och Mattsons gråa fattigstuga med vita bonnrosor runt knuten, skithusblommor, nässlor och kottar

Jag kommer från ett hårt arbetande folk, krökta ryggar, sargade händer av gurkplockning, hel och ren med tvångstvättat ansikte och från gungande båtar på stormiga hav, från surrande gödselstackar, råmande kor som gav kalvdans, bräkande tackor och logdans med prassel i buskar och snår

Jag kommer från finska vinterkriget, springkällor, svampskogar och tjärade bryggor från riset i skogen som var min vilja, ulltråden, under stenen som läkte, från trollpackor, kamfert droppar på en sockerbit och pappa som klättrade i riggen på farfars galjas

Jag kommer från, glada fester, högljudda kvinnor och palvat fläsk som hängde i taket i häbret, från psalmbok, begravning och vigsel, från sommarregnets blippande på det pärtade taket

Jag kommer från Finström, egna barn och andras ungar, höhässjning, och barfotabarn på stubbade åkrar, från det ryska och finska tungsinnet, från Getas båtbyggare, segelskepp, och pontonbryggor, från falukorv för 3 kronor, bruna bönor med fläsk och halvöres piaster

Jag kommer från kvast Annas ett rum och kök, sex barn och änka, från kantstött poslin, vedspis med hällor, hemman och jordkällare och insamlade kvistar till värme, petrolium och Sven och Janne som gungade fridfullt i gungstolen

Jag kommer från jordbruk, roddbåtar, porlande bäckar och smultron på strån som vi plockade när vi vallade korna, från jordgubbsland med röda munnar, klippdockor, dofterna av nysågad tall

Jag kommer från det blommande träsket där man bankade tvätten ren, från den branta trappan till vinden med alla dess prång , rummet med skira gardinerna där morgonsolen värmde en vaken, det skyddande njurbältet och skinn huvan när jag satt på motorcykelns tank , och en bensinluktande röd Studebaker

 
 
 
 

Award

Tack Tina!

Så stollt över denna award;)